Göteborgsposten – 7 mars 1871, sida 1

plät! Nå, saken kan ej hjelpas. Hvad säger han? Hvart har brefvet tagit vägen? Det har försvunnit. — Jag har det, sade Grace. — Låt mig då veta hvad han säger. — Huru, skall jag läsa hans bref för er? — Hvarför icke? Jag är hans onkel. Han är min systerson. Jag instämmer med Amboyne deri att han har åtskilliga vackra egenskaper. Det är utan tvifvel dåraktigt af mig, men jag är mycket nyfiken att få veta hvad han säger om ett giftermål med min arrendators dotter. Kan jag misstaga mig då jag tror mig ha rätt till att få veta med hvem min nevö ämnar ingå giftermål? Denna sista fråga framställdes med stor värdighet i hållning och ton. Grace sänkte hufvudet ooh med darrande hand tog hon fram brefvet ur barmen. Men hon återvann snart sin sjerfbeherrskning och visade en fullkomligt lugn min då hon öppnade brefvet. XX. Ni råder mig att gifta mig med en flicka då jag älskar en annan; och detta, tror ni, är sättet att bli lycklig. Det har dock sällan bevisat sig vara det, och jag skulle förakta lycka, om jag endast kunde vinna den på detta sätt. Er sorgsno men hängifno H, Little, Vill ni vänta i två år ?