Göteborgsposten – 4 mars 1871, sida 1

nad vit pol vid sådana lader ingen välsignelse och den lag torde komma då Brennus-Bismarck, som lagt svärdet så tungt i vågskålen, får erfara att äfven för honom och hans legioner finnes ett: Ve victis! Yis emellertid, du vår nya, upplysta, tankedigra och sjelfbelåtna tid, du -förnuttets och den fria forskningens snilleljus alld ras blixtrande tid, yss öfver att den menskliga liga intelligensens eliter — ty det äro ju tykal skarne i sina egna och sina bjertevänners ben ögon! — kunnat ostörda af alla de andra sgtora nationer, som För-ynen gifvit makt att vaka öfver de menskliga rätugheternas oförkränkta helgd i verlden, visa både att det sag att vis det går för sig och tillika är ven briljant affär dra att göra i menniskokött och menniskoblod! I et Kannibaliske karaib, du, som med god smak förtär dina medmenniskor, raguserade eller j ski lätt halstcade, har det väl någonsin händt dig. sor att någon anförvandt till den hötding, som du hu underkastat dina matsmältningsorganers begö handling kommit till dig och sagt: Ilör på, mo min vän, det var visst icke rätt gjordt af er ög att äta upp min stackars pappa, jag borde nå egentligen vara ond på er, men det gör detI ou samma, ge mej hundra uns guld och jag vill tag icke lärgre tänka på saken! Vän karaib, tr, slå ner dina ögon och drag dig tillbaka i dina skogar, du är öfverglänst af verldens vintelligentaste nation, tidens märkvärdigaste man, som sagt åt den fiende, han slagit till jorden, hvars hem han brännt och hvars skördar han förtrampat: ÅIngen förskoning! Jag bestämmer vilkoren och derföre: hit med ett par provinser, hit med din starkaste fästning, men detta är ej nog, pengar, mycket pengar vill jag ha, så och så många man har jag förlorat, låt se, det gör, efter min beräkning — och det är den enda riktiga -— så och så många milliarder francs. Och så vill jag ha ränta, vanlig ränta, lumpna fem procent .... hå, man är väl ingen procentare heller!..... Men hvarföre längre dröja vid dessa vidriga scener, detta fortsatta skådespel, o mensklighet, af din blygd, det finnes ju en ej blott rättvis utan äfven barmhertig Gud, en Gud äfven för kejsare och förtryckta folk: tör Alexander och Polen, för Wilhelm och Frankrike! Den insamling, som innan kort helt säkert skall pågå öfver hela Norden för åstadkommande af utsädesspanmål till Frankrike, bar här omfattats med det varma intresse och den storartade frikostighet, som vid dylika tillfällen städse utmärkt vårt sambälle, och som, i denna sak framför alt, helt säkert skulle gjort sig förut gällande utan den af en viss Mentor nådigt utfärdade uppmaning till -Svenska folket att här lyda utan betänklighet, sina ädlaste känslors maning!Sina ädlaste känslors maning har svenska folket redan från krigets första början följt i sina af inga skolmästarminer, ingen på effekt anlagd sgittliche Entristung störda sympatier för en stor och olycklg nation — och dotta torde både hr Meutorn och hans pygmåöhejduk inom svenska tidningspressen nogsamt ha fått erfara! För öfrigt ha vi ju råd att vara frikostiga. Sverige ett fattigt land, jo pytt också! Nej, den satsen auger icke längre: -Outtömlig tillgång på goda stenkol finnes inom lardet, säger interimsstyrelsen för Kropps aktiebolag, en rik inkomstkälla som skulle kunna beredas Sverige i bearbetningen och exporteringen af dess många vackra stenarter, försäkrar ingeniör Hoffstedt, sljåtom oss smida bes-emer skenor, medan jernet är varmt, rje mehr desto besser, uppmanar Ljusne aktiebolag, och tvenne ädlingar ha lärt oss, den ene, kammarjunkare ren IIorn, att vi ha en guldgrufva i våra föraktade torfmossar, och den andre, frih. von Platen, att vi årligen bränna upp för tusentals riksdalers värde i gamla, föraktade pappersluntor; kort sagdt, här behöfver sannerligen ej att råda någon brist, endast vi taga reda på och ordentligt bearbeta våra inkomstkällor och oaktadt det ej langre luktar bergolja i Dalarne! sKom! sade hr Pousette i Tisdags till publiken och den kom också ganska riktigt, derigenom faktiskt bevisande att kärleken ej Jocknar:, då den är grundad på intresse och beundran för en redbar talang, en i allmänna lifvet klandertri och aktningsvärd personlighet, åsigter, hvilka flera gånger under aftonens lopp uttalade sig i de lisliga applåder, hvarmed recettagaren hedrades. Fru IIedins återgifvande af aktrisens roll i Komb, denna så lättyärda, men ändå så svårspelta roll, var ett verkligt litet mästerstycko af scenisk finess och qvinlig konstnärlighet. I ingen af de roller, hvari fra Hedin här förut uppträdt, har det heller lyckats hen i ne att åstadkomma en så ända till illusion fungdomligt behaglig mask och apparition. Vi äro ötvertygade on, att denna bagatell — 3. vi mena naturligtvis hr Elsbolz Dramatiska tt examen — ännu en gång på programmet tt I skulle fylla salongen med beundrare af ett ikons närskap, hvartill vi ej snart så se ett sf I motstycke. Fribetsbröderna äro nu under inöfning och för ötrigt glunkas det om en kär bekant från den nuvarande teatergenerationens första oörgätliga teaterminnen Klostret Castro m. rfl. stycken. En farlig konkurrent är också i sd I annalkande, hr Salamonskys konstberidaretrupp, ch som redan nästa Lördag lärer komma att i I börja sina föreställningar i den nybyggda Cir13 I kus nå exercisheden, hvilken är betydligt min