Göteborgsposten – 3 mars 1871, sida 2

Sodan hon kommit till denna olutsats, lade hon sig på sodan i sitt rum och kände sig mycket olycklig. llon kom ned till middagen och försökte deltaga i konversationen, men var mycket fåordig. Coventry upptäckte att hon gråtit. Efter middagen kom Knight med ett muntligt meddelande från Jael till mr Raby, att den unge gentlemannen led af de slag han fått och att hon skickat bud till Hillsboronah efter doktor Amboyne. — Mycket rätt gjordt af henne, sade squiren. Ni behöfver ej se så orolig ut, Grace; han har inga ben krossade och är i goda hinder: han skulle ej kunna få bättre sköterska än Jael och ingen bättre läkare än min vän Amboyne. Nästa morgon straxt efter frukost tilltalade Raby sina gäster på följande sätt: — Jag var tvungen att igår resa till Hillsborough och uppskjuta renandet sf den heliga byggnaden. Men jag ställde en vaktare der, och denna dag egnar jag åt ett fromt värf: jag vill rena mina förfäders kyrka efter det vanhelgande arbete som der bedrifvits; ni kunua gå med mig om det är er åstundan. Denya inbjudan gafs dock i så föga hjertlig ton att Coventry svarade att han var öfvertygad om att det skulle vara on pinsam åsyn för hans värd, och att ju färre vittnen det vore desto bättre. Rihy nickade bif.ll och tycktes belåten härmed. Ej så miss Carden. Hon yttrade: — Om ni har en sådan åsigt, är det bäst att ni stannar hemma, Jag skall gå Jag har något ett säga mr