Göteborgsposten – 2 mars 1871, sida 3

al 1. MA Je Jag ser att teatrarne börja verka så småningom och söka att reorganisera sig. De vilja tilldraga sig den allmänna opinionen; ännu ha de icke vågat öppna sina portar, men de hålla sig fardiga att gripa tag i första gynnsamma ögonblick, det psykologiska ögonblicket, som de goda tyskarne säga. Det synes som om regeringen har uppmanat uem ati skynda sig; Paris är i detta özonblick tullt af osticerare at alla vapenslag, för hvilka de långa aftnarne aro outhärdliga; och af alla törströelser, som staden kan erbjuda dem, är teatern den minst farliga och mest ädla. . Varigtbteatern har gifvit första exemplet dertill. En sorglig representation; ingen gaslysming ännu: man har knappast 8 lågor och spelar illa gamia och utgifna pjeser. Kanske vore det bättre att dröja ännu en tid, hellre än att ge våra mobila ett så jemmerligt mönster af våra prestationer. Men det är bäst att nämna sanna förhallandet. Den stora skaran af artister har råkat i sådan nöd att de icke längre kunna vänta... Jag vågar knappast omtala artisternas aflöning för den representation, som est rum på Variti6. Publiken borde dock ha reda på ce sa mysterier, för att tilltappa munnen på vissa fariscer, hvilka misstycka att nöjets tempel öppnas under denna sorgliga tidpunkt. Artist-veteranen häromattonen, det var Dupuis, erholl ett 20 francs tycke; två eller tre andra med goda namn fingo 10 å 15 fres; man lofvar de öfriga 5 fres. hem tres räcka knappt till smink och rent linne. Se der till hvilken ytterlighet nöden bragt artisterna vid ett sällskap, som raknas för ett af de bästa i Paris, på en teater å hvilken man förtjent millioner!