Göteborgsposten – 2 mars 1871, sida 1

—— ? -? ??— — — — ———— dh:0:333ngng33 yha de mest märkbara luckorna. Änledin ven härtill är lätt att spåra. Under samma jugo år har nemligen nationens hela legislaiva intresse varit fästadt vid den ombildning ut våra offentliga förhållanden, som genom intagandet at 1866 års Riksdagsordning nådle sin fullbordan. Och kvappt var denna reorm tillandabragt, innan en ny tråga upprädde, som med skäl gjort kraf på brorslotlen at representationens uppmärksamhet — örsvarsfrågan. När nu, såsvm man med allt skäl torde få hoppas, denna senare snart blitver löst på ett tillfredsställande sätt, tramställa sig såsom de närmaste föremalen tör ett I he allvarligt reformeringsarbete de tvenne vigtiI va ga spörjsmålen om en reorganisation af våra m. civila embetsverk och om den länge uppskjutna förändringen i vår allmänna lag. Det är isynnerhet med den sistnämnda frågan som tre den nu samlade riksdagen har att syssekätta saf sig, eller egentligen med förberedelserna der-B till, i det både från regeringens och enskilda åt motionärers sida törslag framkommit om den bl institution, som skall utarbeta de lagar hvilka t sedan af statsmakten skola sanktioneras. Re-so geringens proposition går ut på inrättandet af s m en lagbyrå, då deremot det enskilta iniviativet le uttalat sig för ett institut likartadt med dej ru inrättningar på detta område, som förut föreR kommit 1 vårt land, neml. en ny lagberedning. vi Kamrarnas voteringar ha utfallit olika, i det ti Första kammarens beslut går i riktningen aft! regeringens förslag, med vissa modisikationer, hs under det Andra kammarens pluralitet önskat p inrättandet af en lagberedning. Skiljaktigheten måste således slitas medelst gemensam I a! omröstning. 80 Man har från ett och annat häll velat i regeringens förslag om en ligbyrå se ett be12 vis på politiskt reaktionära tär kesätt hos mi-gå: nistören, på en benägenhet hos dess med-1 jo lemmar för personlig styrelse. Vi tro att a denna uppfattning icke är berättigad. Men å al andra sidan mäste vi erkänna att det sätt, hvarpå justitieministern tänkt sig den nya in5 stitutionen organiserad, synes oss hvila på en I ri principielt oriktg grund. Lagbyrän skulle i bestå af tre medlemmar, hvilka, ehuru endast tillsatta på förordnande, komme att utgöra ett slags embetsverk under justitiedepartementet. De förrättningar, som skola ösfvertagas af I den nya byrån, ha på senaste tiden ombep sörjts at tillfalliga, tör hvarje särskild lagstittI ningsfråga tillsatta komitäåeMed skal har n man haremot anmärkt att brist på kontinuitet, på inre sammanhang derigenom uppkom1 mit i vår lagstiftning, såsom en helhet. Men dessa komiter egde dock töreträden, hvilka l säkerligen skola saknas hos den nya institu-r tionen. Utvecklingen på juridikens teoretiska Ir falt är så snabb och rik att det numera ar j1 omij igt för en vetenskapsman att ega tullI c standig öfversigt af vetenskapens toribildning ) i i alla dess delar. Ur denna syrpuokt vore il det önskligt om så kunde stallas att forst och ) främst de egentliga representanterna för det fi teoretiska vetandet inom den wvya lagstittIi ningsiustitutionen kunde omby tes, allt efter A trågornas beskaffenhet. Men atven de faktiska förbållanden, som genom lagstiftningen skola regleras, äro så mänga och olikartade att de fordra särskilta mälsmån hvartefter sin olika art. Båda dessa fordringar kunde tilltyllestgöras genom det ofvannämnda sättet att ullforordna särskilta komitder: hvad som brast denna utväg var, som sagdt, ondast inre sammanhang. kontinuitet. Ur det otvanstående torde framgå, hvilka grunddrag vi anse böra tillkomma uen iustiTution som erhaller till uppgitt att olvertaga lagarbetet ipom värt ftådernesland. Den bor bringas närmare i öfverensstämmelse såval med den lagkommission, ur hvars arbete 1736 as klassiska lagverk fram ick, som ock med den komit6 i en senare tid at hvitken mun sädane som Richert, Zenius och Atzelius egnade sina intelhgenta kralter. Den bor ull personalen vara så mångtalig att den kan arbeta på ungetär lika många butvudvmräden inom lagekpnmgens vidsträckta salt. Inom hvarje aldelning bör finnas en universitetslarare eller annan vetenskapligt bildad jurist så-om därskild målsman jör det teoretiska momentot inom legsuttningen, men a andra sudan bör ock nogrant sörjas för att nagon ledamot linnes hv sken är nara förtrogen med de sa I i ska forbållanden, för hvilka mom atdelnivgen lagstittes. Skall t. ex. handel-ratt, voxemnätt m. m., behandlas företallor det oss angelaget att en af medlemmarne väljes ur någon at de domstolar vid hvilka dylika mål foremadesvis forekomma 0. s. v. Komitön i sin helhet bör hafva granskningsrätt ötver a delningarnes arbete, ocn detta på dubbelt sätt: dels sä, att när grurderna or en viss grupp at lagar blitvit af afdelningen i fastställde dessa underställas komucn, tör att af densamma prörvas; dels ock så, att när lagen i blitvit Jullständigt utarbetad den anyo lanskjutes till komitn i sin helbet, på det att denne må efterse huruvida de övereuskomna grundsatserna blifvit i detalj riktigt genomtörde. Härigenom vore sörjdt för it lagoch sakkunskap förefunnes hos arbetarne, på samma gång som harmoni och inre ofverensstammelse i arbetet. Om, såsom man vill törutspå, regeringens förslag, med den modifikation ! utskottet gifvit å detsamma, kommer att vid ! den samfalda omröstningen blitva segervinnare, betrakta vi det såsom en vinst for det ; A i märaa csARAM ENtrasun