Göteborgsposten – 2 mars 1871, sida 1

tt tillfälligt utskotts behandling öfverlemnas, tihuru den uppenbart tillhörde lagutskottet, nen då den atlemnats efter den i riksdagsordingen bestämda tid, så vägrade kammaren emiss af densamma. Då emellertid hr Ebrenborg tillhör dem på som ega en hög tanke om sin egen oselbar-m let, derjemte en fast tro och mycken envishet I m — egenskaper som ständigt framträda ganska s) jert, då han i kammaren med tröttande vid-g yltighet yttrar sig — så tappade han ingat unda modet när hans motion föll, utan han I ti wnlitade en ny och än mera egendomlig åt-a gird, nemligen interpellationsrätten. IIan beI a gärde d. 21 Febr. kammarens tillåtelse att I d ull hr civilministern framställa foljande spörjsI fc mål: u efter hvilka grunder K. N:ts regering It vid prörning af besvär ölver kommuners beI I slut om sjeltbeskattning för deltagande i sär-S akilda företag funnit de öfverklagade besluten hafva afsett eller icke afsett ändamål, hänförliga till kommunernas gemensamma hushållsangelägenhet:er. Framställningen begärdes på bordet, utan tvifvel derföre att kammarens ledamöter skulle få tid att begrunda saken. Ur Ehrenborgs åtgärd är också obestridligen, om den betraktas ur konstitutionel synpunkt, af ganska stor vigt. Är det hr Ehrenborgs önskan att få kännedom om de grunder, efter hvilka de antydda besvärsmålen blivit at K. M:t afgjorda, så ligger ju den åtgärden nära till hands för hr Ehrenborg att i civildepartementet om de ifrågavarande regeringsbesluten taga erforderlig kännedom, enär det är klart, att i hvarje sådant beslut antöres de grunder hvarpå detsamma är fattadt. En så enkel och derjemte fullt grundlagsenlig åtgärd har han emellertid underlåtit vidtaga, utan anlitat en icke-grundlagsenlig åtgärd, den nemligen att göra till föremål för kammarens öfverläggning frågor om regeringsbeslut om enskilda medborgares och korporationers förhållanden, samt verkställigheten af en lag eller författning, hvilket allt i 90 S Reger.f. uttryckligen törbjudes. Det är vidare påtagligt att hr Ehrenborg med sin åtgärd åsyftat att framtvinga en lagförklaring af civilministern; men hr Ehrenborg borde känna — och känner ganska väl ätven — att lagförklaringar enl. 19 S R.-s. endast af domstolar och embetsmän kunna hos K. M:t begäras och skola af högsta domstolen afgifvas. Om åter, såsom troligt är, hr Ehreuborgs åtgärd föranledts af missbelätenhet med den slutliga utgången af ett mål, hvari han varit den part som klagat, och om han anser att regeringens beslut är lagstridigt, så torde han känna sin rättighet just i egenskap uf riks dagsman, att hos konstitutionsutskottet framstalla anmärkning mot konungens 14dg svare och påyrka tillämpning af 106 eller 107 5 R.-s. Det är dock möjligt att han häritrån athållits afsitt kristliga sinnelag, hvilket likväl ej varit nog starkt att hindra honom ifrån att med vett och vilja öfverträda grundlagarnes både anda och bokstaf. Andra kammarens arbetsordning stadgar i 218 att om någon ledamot utom dagordningen äskar att få till konungens rådgilvare tramställa spörjsmål, så skall detsamma, skriftligen uppstäldt och af bestämdt innehäll, aflemnas; och skall kammaren derefter besluta rutan föregången öfverläggning huruvida spörjsmålet må framställas, eller icke. Detta stadgande: vutan föregången överläggning har påtagligen införts emedan man antagit att kammarens samtliga ledamöter, eller ätminstone flertalet, skulle besinna sig på den bildningsständpunkt, att de städse sörmå bedöma spörjsmålets tillständighet och förenlighet med grundlagarne. Men att de som sörfattat nämnde paragraf i arbetsordningen misstagit sig om verkliga beskaffenbeten af samtlige ledamöternas i Andra kammaren normala omdömesförmåga och insigter i våra grundlagar, derpå är det igår fattade beslutet rörande br Earenborgs spörjsmålsfsramståällning ett bedrölligt olvertygande bevis. Icke mindre än 83 ledamöter gåäfvo sitt samtycke till att hr Earenborgs spörjsmål skulle få framställas, hvilket således blef kammarens beslut. Af minoriteten, 79, reserverade sig mot beslutet genast ett ganska stort antal, och tillser man hvilka reservanterna äro, så kan man tydligen finna att det enda som kan, väl icke ursäkta, men dock förklara de 83:s åtgärd, är okunnighet om spörjsmålets väsende och liknöjdhet för konseqvenserna af åtgärden. Nästa Onsdag skall civilmmistern besvara interpellationen. Det är at stort intresso alt tå ersara huru han kommer att behand a saken, just med hänsyn til densammas konstitutionella vigt, och vidare om saken derefter lemnas oanmärkt af kammarens ledamöter. Al icke mindre intresse är det att få erfara huruvida den tredje statsmakten — publiciteten — åt frågan skall egna någon speclelare uppmärksamket, än den som tillkommer en vanlig händelse. Göteborg d. 2 Mars 1871. Så snart den vigtiga reform i vår offentliga rätt, som betecknas genom 1809 års grurdlag. blitvit genomford, riktades den all