Göteborgsposten – 1 mars 1871, sida 1

ringa säkerhet Sveriges rikes bank med det tordna, anspräksfulla valspråket ÅIline robur et securitas erbjöd åt de till fromma stiftelser tillhörande fonder, som lemnades i dess vård. — Vesterviks V:d, som yttrar dessa ord, motivera dem genom följande redogörelse : Åren 1748—51 lät den rika, barnlösa enkefru Anna Cederflycht, egarinna at Ankarsrums, Ilelgerums m. fl. egendomar, på sin bekostnad uppbygga ett två våningars stenhus i Vestervik att anvandas såsom fattighus, hvari 4 fattighjon från hvardera af socknarne Vestrum, Gladhammar och Ilallingeberg samt från Vesterviks stad skulle njuta värd och underhåll. — Hon insatte för detta ändamål år 174 en summa af 100,000 daler kopparmynt, utgörance etter då gällande myntvarde, 9 daler å Dpecen, 11.111 Specier eller 44.444 rdr rmt, att everldeligen innestå i Rikets Standers bank mot öflig bankor: nta 4 92, om året. Fru Cederflycht utverkade tillochmed Kongl. befallning till bankens två äldste kommissarier att vaka derölver, att tonden aldrig skulle förminskas. — Redan 1761 hade emellertid myutvärdet till följe af det Pomerska kriget fallit så betydligt, att räntemedlen icke räckte till kosthållet åt de 16 fattighjonen, hvarföre endast husrum och ett understöd i penningar lemnades dem, samt det scnare blott åt dem, som stannade i sina hemorter. — År 1776 då den nya mynträkningen i riksdaler, skillingar och rundstycken infördes, nedsattes dalern kopparmynt ytterligare eller till 18 på en rdr specie, hvarigenom fonden minskades till jemt hälften, eller till 5,555 specier. Den nedsattes derefter tid efter annan till 5, rdr banko och beräknas nu till 8,333 rdr rmt. Riksbanken godtgör således, efter förnyade bankrutter, den fromma stiftelsen ej fullt 19 procent å det insatta kapitalet! — Men icke nog dermed: ehuru redan 1748 bankoräntan blifvit nöjd, betalar banken ännu i denna dag endast 4 44 å dessa 8,333 rdr, dessa lumpna spillror af den rika gåfvan, dem fondens förvaltare icke ens egde rättighet att uttaga från den samvetsgrannt vårdande penninganstalten! Beräknar man hvad derigenom förorats, emot hvad som vunnits, derest sonden fått fritt disponeras och utlånas, så visar sig en förlust af öfver 160,000 rdr endast från år 1800! — Sedan 1796 tillatos inga fattige att bo i huset, utan blef detta uthyrt till enskilde, — naturligtvis till förmån för fonden — torde man föreställa sig; nej långt derifrån! Serafimerordens-gillet stoppade hyrorne i sin kassa, utan att dertill ega ringaste rättighet. — 1814 betallte Kongl. Maj:t — naturligtvis i nåder, att huset skulle användas till kurhus och lazarett, warjemte Westerviks stad fick disponera en del af den nedre våningen. Ehuru fonden under tiden ej åtnjöt ett öre i hyra, måste den dock bekosta huse:s reparation ända till 1848! — Och de fattige, till hvilkas bästa stiftelsen var gjord? — Efter 1796 erhöllo de årligen — 8 rdr 33 öre riksmynt hvardera, eller tillsammans 133 rdr 33 öre, under det att man på deras bekostnad samlade en extrafond, nvilken t. ex. 1810 ökades med ej mindre, än 1023 rdr, så att den, jemte lemningarna af grundtonden i banken, år 1825 uppgick till 29,900 rdr. Enligt K. Maj;ts beslut, har trån detta år och ända hittills utdelats 4 pensioner a 50 rdr i hvarje af de 4 kommunerne. samt i staden 11 och i de 3 socknarne tillsammans 11 understöd å 25 rdr hvardera. — Sedan lazarettet 1868 erhållit eget hus, gjorde de 4 kommunerne underdånig framställning om ändrad organisation, så vidt möjligt öfverensståmmande med gifvarinnans foreskritter, och vann detta förslag nådig laststallele i slutet at förlidet år. Tul följe häraf kommer det Cederflychtska huset nu att repareras, dock ej med större kostnad, en 3000 rdr, hvarförutom staden bekostar reparat on it den del af nedre våningen, som at den MGIwonerats; huset öfver emnas sedan att at stalen auvandas till fattighus emot bekostande af alla utskylder och reparationer, hvaremot fondens alla räntor, efter afdrag af törvaltningkostnaden fördelas till lika delar mellan de 4 kommunerne. att användas til fattises underhåll enligt gatvobrefvets töreskrifter. Iondens förvaltning är öfverflyttad å en solidariskt ansvarig Direktion, bestående atenledamot tran hvarje af de 4 kommunerne och 1 ledam t från Magistraten. Alla nuvarande pensionsoch understodstagare åtnjuta fortfarande de dem tilldelade förmåner. Den nya dircktionens första i der till fonlens fromma torde nu blifva att hos K. Maj:t utverka upphafvandet af den i gålvobrervet, som föreskritver grundfondens qvarståcnde i banken, samt att derefter söka att förma riks.agen (eller dess principaler!), som så grandlist ruinerat den och i 120 år gagnerat på räntefoten, att lemna å minstone någon ersattning dertöre. Ännu ett faktum förtjenar att omnämnas: å 1751 hade Magistraten at räntemedlen sammansparat några tusen daler (658 rdr), och utlånat den till säker låntagare mot 6 25; 1756 måste denna sum ma på de regerande ständernas betallning återfordra, och insättas i banken — mot 4! och denna summa hvilken, såsom blott deposition, när som helst kun nat uppsägas, qvarstär der — ännu, mot samma låga räntefot, äfvensom 900 rdr sedan 1807 mot 5 4 Fondens räntetörlust å dessa båda parter sedan 180 uppgår med ränta på ränta till icke mindre, än 18,954 riksdaler! Folkskolelärareseminariet i Lund. K M:t har beviljat rektora vid folkskolelärare seminariet i Lund 6. L. Wåhlin aisked trål nämnda rektorsbefattning.