Göteborgsposten – 28 februari 1871, sida 3

Augsb. Allgem. Zig från Bern af den 8 lennes, tillika med krigsmaterielen och det belopp, som uppstår vid den af förbundsrålet beslutade allmänna försäljningen af de med ostarmen till Schweiz ankomna hästar, förblifva i förbundets ego, till dess de genom interneringen af de franska trupperna uppkomna omkostnadar blifvit af Frankrike betäckta. Österrikes nye minister. Den 20 Febr. öppnades det Österrikiska riksrådets deputerade kammare med ett kort tal af den nye premierministern grefve Hohenwart, hvaruti denne framlade sitt program och föreställde sina kolleger för kammaren. Det är länge sedan, man i Wien med så mycken spänning emotsett en riksrådsförsamlings öppnande som denna gång. Man kan erinra sig, att straxt efter det nya kabinettets utnämning uppstod en häftig storm inom den tysk-österrikiska pressen, hvilken förklarade författningen hotad och den tyska nationalitetens intressen gifna till pris. Till bevis härför anförde man, att två czechiska embetsmän hade fått plats i ministeren, hvaremot ingen framstående medlem af det tyska partiet. Hohenwarts tal var i korthet följande: Kejsarens första och högsta önskan är återupprättandet af en inre fred inom monarkien. Detta mål skola vi söka att utan omvägar uppnå och i öfverensstämmelse med författningen. Deremot skola vi visa oss redo att på författningsmessig väg förändra de inrättningar, som inskränka de enskilda kronlandens sjelfständighet i högre grad än detta kräfves af hela statens intressen. Det är isynnerhet vår atsigt att förelägga riksrådet lagförslag, som åsyfta en friare och sjelfständigare förvaltning af de enskilda länderna. Vi hoppas i detta atseende på medverkan både af riksrådet och landtdagen. Den goda förtröstan, hvarmed vi begynna vår förvaltning, hemta vi dels af H. Maj:t kejsarens förtroende, dels af den öfvertygelsen, att hela landet vill understödja en regering, som håller sig aflägsen från hvarje ensidig partistandpunkt och som gör en i sanning österrikisk politik till sitt program. Detta tal hördes till en borjan med bifall från de polska deputeradenas sida; de tyska medlemmarne iakttogo deremot den djupaste tystnad mot ett regeringsprogram, som icke motsvarar deras partis ståndpunkt. De nationelt tyska politici i Österrike vilja isynnerhet för intet pris ha någon gemenskap med czecker och polacker, med mindre än de kunna beherrska dessa folkstammar; en minister, hvari en czeckisk embetsman är kultusminister, beteckna de som ett attentat mot den tyska andan. Den omständigheten, att kejsaren i detta ögonblick utnämnt ett kabinett, i hvilket de olika nationala elementerna efter förmåga äro lika representerade, betrakta de som ett bevis på, att en reaktionär hofkamarilla skapat sig öfvervägande inflytande på monarken. Kanske det icke är så rätt att antaga, att de konservativa österrikiska statsmännen blifvit något betänkliga gentemot den stigande nationaltyska exaltationen, som varit en följd af Tysklands segrar i Frankrike och af det tyska kejsardömets återupprättande, samt att de ha rådt kejsaren, att genom en federalistisk försoningseller utjemningsminister förebygga de faror för staten, som kunna uppstå, om det tyska nationalpartiet fick lof, att genomföra sina separatistiska planer. Det tycks nemligen herrska en hemlig agitation, som icke går ut på mindre än slutande af det tyska Österrikes politiska anslutning till det nya tyska kejsardömet. Agitationen framträder för närvarande endast i broschyrer och studentförenings tal, men har dock redan väckt regeringens uppmärksamhet. Det är klart, att en upplösning och söndring af det vestra Österrike i en tysk och en slavisk grupp skulle vara oundviklig, om det gick efter det nationala partiets önskan och det är sannolikt på denna grund, som kejsaren nu vill göra ett nytt försök att genomföra enighet bland de stridande nattionaliteterna. Det framgår för öfrigt af de i de sista dagarne inträffade telegrammerna från Wien, att hoppet i detta afseendet dock icke är mycket stort. Kammarens tyska majoritet har genast tillkännagifvit sitt missnöje med ställningen med att neka premierministern Hohenwart den äskade skattebeviljningen på två månader. Finansutskottet har föreslagit att bevilja skatterna för en månad och tillagt, att kammaren först måtte ha närmare upplysningar om mi nisterns afrigter. Detta förslag har kammaren vidtagit under gårdagsmötet efter en liflig debatt, i hvilka isynnerhet ledarne för den tyska oppositionen deltogo. Deputeraden Sturm talade om en eventuel skattevägran; den f. d. inrikesministern Giskra lät i sin harm undfalla sig det yttrandet, att de tyska österrikarne icke skulle vara parier emot de andra österrikiska nationaliteterna. Det är betecknande för detta partis organer, hvaribland Neue fr. Presse (den så kallade Moniteur Giskrar) intager första platsen, att de betrakta hvarje medgifvande till de andra nationaliteterna som ett förnedrande af det tyska element, som är kalladt att berrska. Efter hvad som hittills förekommit, skall det snart komma till häftiga debatter mellan kabinettet IIOhenwart och det tyska partiet. Från Rom. Pall Mall Gazettes korrespondent i Rom skrifver, att underrättelsen om Paris kapitulation gjort ett djupt intryck i Vatikanen. Det romeska hotvet är ifrigt betänkt på, att vid omgestaltningen at Frankrikes statsskick göra sitt inflytande gällande och intrigerar derföre sedan flera veckor att uppnå detta sitt mål. På ena sidan arbetar erkehertiginnan Sophie jemte sin biktfader, jesuitergeneralen pater Beckx, till grefvens af Chambord förmån; på NN 1 9 — 1 un YA ITI. TA.