fallande och hvad Jael Dence beträffar så antog hon den myndighet hvarmed hon blifrit förlänad och drog honom hastigt med sig bort. Alla svärddsnsarne samlades omkring honom och man förde honom bort i procession. Då han var borta gick Grace fram till mr Raby, som fortfarande stod framför taflan och betraktade den och tänkte på sin ungdom. Hon tog sakta hans arm med sina båda händer, lutade sitt hufvud mot hans skuldra och betraktade jemte honom en lång stund porträttet. Då hon stått på detta sätt en stund riktade hon sin blick på honom och mumlade: — Hvad ni är god, hvad ni är ädel och hvad jag tycker om er! Derefter slog hon sina armar omkring hans hals och kysste honom. Hvad mr Coventry beträffar, så hade han blifvit reducerad till en ren nolla, och under hela tiden var det ingen som fästade någon uppmärksamhet vid honom; han satt tyst och gaf akt på hvad som tilldrog sig. Det var han och ingen annan som varit första upphofvet till de händelser som nyss tilldragit sig.! XVII. Frederick Coventry, som ännu ej visste hvad Gracees bref innehållit, var nu nästan förtviflad. Grace Carden torde vara oåtkomlig för en okänd arbetare, men skulle hon äfven vara oåtkomlig för en arbetare hvilken mr Raby,