Göteborgsposten – 28 februari 1871, sida 1

yttra, unge man. Det bestämmer mig för att ej qvarhälla er. Allt hvad jag skall göra är att hindra er från att arbeta i den gamla kyrkan och jag skall bevaka den både natt och dag. Ura tillhörigheter skola dock bli hopsamlade och öfverlemnade till er. Uppgif derföre ert namn och er adress. Henry svarade ej. Raby såg på honom. — Säkerligen kan ni ej ha något emot att säga mig ert namn. — Jo. — Hvarföre det? — Ursäkta mig. — Hvad fruktar ni? Teiflar ni på mitt ord då jag säger er att jag ej skall göra vidare påståenden emot er? — Nej. Men på deona plsts vill jag ej uttala min fars namn. Vi ha alla våra hemligheter, sir. Äfven ni har hemligheter. Tänk om jag skulle bedja er säga hela verlden hvems ansigte det -är som ni förolämpar och döljer för verlden? Raby rodnade af harm och öfverraskning vid dessa oväntade ord. — Ni oförskämde yngling! utropade han. Hvad kommer åt er och hvad gemenskap kan det finnas mellan detta porträtt och en man i er lefnadsställning? — Det finnes en nära gemenskap oss emellan, sade Henry som i sin ordning darrade af harm. Beviset derpå är att förrän denna tafla blir vänd mot ljuset skall jag ej säga er mitt namn, och om någon här vet mitt namn och yppar det för er, så må den personens tunga förtorka!