Göteborgsposten – 27 februari 1871, sida 3

militärskådespel; men väl skall Tyskland derpå förlora, ty det skall strö nytt salt i Frankrikes sår och försvåra dessas läkande; bitterheten skall fortfara att växa och försoningen mellan de båda stora folken bli än mera fördröjd. Generel Trochu har också offentliggjort en varm protest mot detta tilltag, från hvilket Paris trott, att det friköpt sig genom den ofantliga krigskontributionen af 200 millioner fres. Trochu säger, att fienden efter afslutandet af en konvention, hvilken endast framtvungits genom nöd, är förpligtigad att respektera Paris militära ära och befolkningens sorg. Fienden har icke eröfrat vallgöraeln och ej kunnat storma de detacherade sästena eller betvinga det yttre försvarssystemet. Om tyskarne verkligen göra ett försök att hålla intåg i Paris, säger han, måste de sjelfva bära hatet och ansvaret för ett sådant våldsdåd, Trochu uppmanar staden till att i sådant fall nedlägga en högtidlig protest, stänga portarne och öfverlemna åt fienden att oppna dem med tillhjelp af sina kanoner. Det afväpnade Paris kan med lugn öfverlemna ett sådant handlingssätt åt historiens dom. De franska myndigheterna hai Paris konfiskerat 3000 handbomber. Paris utseende förändras i öfrigt nu med hvarje dag, och lif och rörelse återvänder mer och mer. Bagerierna, pastejbagerierna, slagtarbodarne och hökarebutikerna öppnas åter. Priset på de allmännaste födoämnena, säsom potatis, ägg och smör, ja, tillochmed fjäderfä, ha redan ansenligt fallit. Tillräckligt med stenkol har redan anländt för lokomotiven och flera fabriker, isynnerhet chokoladfabriker. Inom den vetenskapliga verlden börjar allt äfvenledes antaga sitt tordna utseende. I College de France, i Sorbonne, i Ecole des Mines, YEcole de Medicine o. s. v. bestiga professorerna åter sina lärostolar, ifrån ihvilka de fördritvits af bombardementet. Studenterna, som ännu bära mobilgardisternas uniform, sylla redan åhörareplatserna, och bibliotekerna komma åter fram i dagsljuset, efter det man börjat befria dem ifrån det pansar, som man ansett rådligast att ikläda dem, för att skydda deras oräkneliga skatter. Samtidigt härmed börja teatrarne åter att öppnas och — hvilket är ett tidens tecken — till nedsatta priser för alla platser. Ifrån det ögonblick trafiken på Orlöansbanan åter upptogs har man genast kunnat göra sig en föreställning om preussarnes mäktiga organisationstalang. De ha sjelfva under loppet af några få dagar åstadkommit såväl materiel som personal. Allt är tyskt, eller rättare preussiskt: waggoner, eldare, lokomotivförare, embetsmän och betjente. De beqväma vagnarne äro från tyska banor. På vagnsdörrarne läser man: Altona, Hamburg, Emden o. s. v. Signaler och påskrifter äro äfvenledes tyska. Man skulle kunna frestas till att tro sig förflyttad till Tyskland, så fullständig är förändringen. Det har förut meddelats, att staden Paris förliden Tisdag i Versailles utbetalt till den preussiska krigskassan en krigskontribution till ett belopp af 200 millioner fres. Någon oenighet hade uppstått mellan de preussiska och parisiska kommissarierna ang. betalningssättet, i det staden Paris förklarade, att den ej kunde betala mer än 25 mill. i silfver och guld, återstoden i papper. Bismarck protesterade häremot och lät pr telegraf kalla till Versailles huset Rothschilds bankir i Berlin, Bleichenröder, då man omsider enades om följande uppgörelse: Paris, d. v. s. huset Rotschild betalar 25 mill. i guld, 50 mill. i silfver och 125 mill. tillsvidare i sedlar; derjemte förbinder sig Paris till att på bestämda terminer inlöss dessa papper med silfver, för så vidt de icke utgöra preussiska sedlar. De 200 mill. fres afrundas till 63 mill. pr thlr. Af denna summa skall det nordtyska förbundet ha 40 mill. och de 4 sydtyska staterna 13 mill. att dela sig emellan. Utbetalningen skedde i den preussiske generalintendenten general Stoschs boning i Versailles. 25 franska banktjenstemän skola ha försäkrat, att det för ögonblicket endast fanns 900,000 fres kontanta penningar qvar i den franska banken. Man bör emellertid betänka, att bankens hufvudbehållningar redan före belägringens början blifvit deponerade hos filialerna i Södra Frankrike. Vid utbetalningen af de 200 mill. i Versailles hände det — såsom en tysk korresp. berättar —, att fransmännen lade en falsk preussisk 25:thalers-sedel på bordet. De tyska finansembetsmännen upptäckte genast, att sedeln var falsk, och anmärkte, att den ej emottogs i de kong. kassorna; huset Rothschild protesterade deremot och hotade tillochmed med att afbryta utbetalningen. Man vädjade under tvisten härom till Bismarcks skiljedom. Grefven yttrade med ett leende till den preussiske krigskassedirektören: Mottag ni sedeln, jag vill inlösa den ur min egen ficka och gömma den som ett kuriosum. Efter det ett krig mellan tvenne europeiska stormakter lyckligen afslutats, har jag icke lust till att börja ett nytt krig med Europas sjette stormakt, huset Kothschild, tör en falsk 25:thalers-sedels skull. Telegrammer. STOCKHOLM d. 26 rebr. Till justitieomhudasman anh hans ou KRKR laant amnmraldaos