Göteborgsposten – 25 februari 1871, sida 1

Från Riksdagen. I Thoradags afton hade endast Andra kammaren sammanträde, hvarvid fortsattes behandlingen af hufrudtitlarne. I afseende å Tredje hufrudtiteln hade statsutskottet föreslagit a) att i enlighet med K. M:ts proposition, dess slutsumma måtte fastställas till 603.800 rdr eller 3200 rdr mindre än hvad af förra Riksdagen blifvit beviljadt, samt b) att Riksdagen vid anmälan af detta beslut måtte i underdänighet anhålla, att K. M:t täcktes tillse, att ministerstatens expektansstat icke må utom i fall af tvingande nödvändighet anlitas. Vid töredragning af första punkten af detta förslag höll hr lledin ett längre föredrag, hvari han dels utvecklade den åsigten, att vår diplomati numera icke fyllde sin uppgitt, dels ock att kostnaderna för våra utländska beskickningar voro alldeles för stora. Orsaken till det förra misstörhållandet ansåg talaren vara att söka i flera omständigheter och vidrörde till en början det, enligt hans förmenande, förvända befordringssystem, Bom tör närvarande gjorde sig gällande, då otta ett adligt namn såsom kompetensvilkor betydde mera än sahkunskap, nit och intresse för hithörande ämnen. Följden hade blitvit, att dessa -istnamnda egenskaper hos högst få af Sveriges diplomatiska agenter i utlandet vore att finna. I afseende å befordringasystemet borde ock anmärkas den nuvarande utrikesministerns Öppet uttalade motvilja för att i diplomatiens tjenst använda personer, som förut egnat sig åt en annan verksamhet. Emellertid vore det anmärkningsvardt, att uen enda af våra diplomater, som) visat prof på sakkunskap, nit och intresse, vore svensk-norska ministera i Petersburg — en man, hvilken just under sitt föregående lif egnat sig åt andra värf. Tal. ville dock ej nu yrka bifall till sin motion, utan förenade sig med Andra kammarens ledamöter i statsutskottet, hvilka met beslutet atgifvit en reservation, som afsäg en nedsättning i ministerstatens ordinarie anslag från 340,800 rdr till 300,000 rdr och uppförande af återstoden utaf den af K. M:t begärda summan såsom tillfälligt anslag till öfvergående utgifter. — H. ex. utrikesstatsministern gretve Wachtmeister beklagade, att han ej i den föregående talarens yttrande kunnat finna den sakkunskap, som alltid vore önsklig hos dem, hvilka ville yttra sig om hithörande ämnen. Nyssnamnda talare tycktes anse att diplomatien endast hade tili uppgift att öfverlemna sig åt ett slags förnämt dagdrifveri; men dess uppgift vore verkligen vida allvarligare, symnerligen i närvarande tid, då i följd at samfärdseln de olika länderna emellan, vårt land mångenstädes hade vigtiga intressen att bevaka. Den aumärkningon mot det följda befordringssystemet, att ett adligt namn gällde allt, vore ej rigtig, enär bland våra diplomatiska agenter flera utan adligt namn kunde uppvisas. Att ministern i Petersburg på ett utmärkt sätt fullgjorde sin skyldighet, vore en sanning, men han hade verkligen alltitrån sin barndom egnat sig åt diplomatiska värf. För öfrigt förvånade det talaren, att man just i närvarande tid, då förhållandena i Europa äro så föga ordnade, vill göra indragningar på denna hufvudtitel. — Hr hey sökte genom en jemförelse mellan rära egna och andra länders representanters löner. risa, att en mängd af Sveriges ministrar i utlandet roro för högt aflönade. — Hr statsrådet IWern papekade, att de diplomatiska beskickningarna i utandet i närvarande tid hafva förnamligast till uppvift att för handlande och industriidkare, som sådant önska, lemna nyttiga hänvisningar, men för att kunla göra detta borde de lefva med och fördenskuli dara väl aflönade. — Utskottets hemställan förordales vidare af hr Linds röm, hvaremot hrr Jöns Pehrson och Lyttkens yrkade bifall till förenamnde reervation. — Vid anställd voteringj segrade äfven lensamma med 139 röster mot 33. Kammaren öfvergick derefter till behandling af jet t e hufvudtiteln, hvarvid bl. a. företogs frågan m stalens jernvägstrafik. I anledning deraf att utkottet föreslagit en nedsättning at 200,000 rår i den f K. M:t äskade tillökningen i auslaget till statens ernvägstrafik, fäste statsrådet Bergström uppmärkamheten derpå, att om ej K. M:ts förslag antoges, näste hvarje tanke öfvergitvas, att, såsom ämuadt ore, utveckla trasiken å statens jernvägar i tidsenig riktning. IIr Key gjorde en jemtörelse mellan tatens och de enskilda jernvägarnes trafikkostnader ch kom dervid till den slutsats, att kostnaderna för tatens banor vore för stora, samt yrkade bitall till tskottets hemställan, ett yrkande, som understöddes f hrr Jöns Pehrsson och grefve Sparre, hvaremot r Lindström förordade bitall till K. M:ts hemstälin. — Dernäst törekom frägan om Ottenby stuteri. strid med statsutskottet, som hemställt om afslag hr F. Petterssons från Kalmar län motion, att detta uteri måtte upphöra och egendomen i författningsulig ordning för statens räkning utarrenderas, godände kammaren denna motion med 83 röster mot 49. Statsutskottet har angående utgifterna uner Fjerde hufrvudtiteln eller anslagen till .AA2—ä—ä2—2—— ——