Göteborgsposten – 24 februari 1871, sida 2

BiK.-T:n omtalar, alt Stadsarkitekten I Karlskrona, kapt. Blix, blifvit utsedi till byggmästare vid derv. örlogsstation. Denna betattning kommer att motsvara chefens vid f. d. mekaniska departementet. Bromö glasbruk. Enligt hvad en fullt tillförlitlig person, sjelf delegare i nämnda glasbruk, meddelat N. Dgl. Alleh. var den efter Mariestads Veckoblad omtalade eldsvådan derstädes i sjelfva verket en ren obetydlighet, i det endast en degelkammare nedbrann och hela skadan reducerar sig till några hundra riksdaler. Om Dalsland och det närvarande tillståndet i denna provins uttalar sig Wenersborgs läns tidn. på följande hugnesamma sätt: Efter de 2:ne goda år, som denna provins fått glädja sig åt, bar penningetillgången derstädes blifvit god, och skänker Försynen oss ännu ett godt år, så torde ett allmänt välstånd inträda der på orten. De höga hafreprisen och den lifliga omsättningen af denna vara ha gjort det möjligt för allmogen att kunna utan hinder omsätta sina lån i härva ande banker, och hypoteksräntorna betalas punktligt. TIllfölje af den goda penningeställningen börja egendomarne att småningom höja sig till deras törra värde. En egendom i Taka, Gestad socken, utgörande p:dels hemmantal, inropades förliden vecka för 2750 rdr; och flera egendomar hafva köpts under hand till stegrade priser. Af hafre finnas ännu stora törråder, och man har att i vår emotse en vida större export än fjolåret, och håller priset sig uppe, skall Dalsland höja sig till den grad af välstånd, som naturen åt detsamma har anvisat. Från kriget återkommen. Under denna rubrik förekommer i senaste numret af Ups. P:n följande intressanta meddelande: Af Uplands regem:tes officerskår hafva tvenne medlemmar, löjtnanten och stabrofficeren frih. A. E. Rappe och underlöjtn. A. E. S. Andersson på fransmännens sida deltagit i kriget mellan Tyskland och Frankrike och gjort detta med en utmärkelse, värdig det regementes ärorika minnen, hvilket de tillhöra. Löjtn. Andersson har i medlet af förra månaden återvändt till fäderneslandet samt aukom förliden Fredag, till stor glädje för sina kamrater, till Upsala efter tre års bortovaro. I egenskap af stipendiat lemnade han neml. för tre år sedan fåderneslandet, för att i fransk krigstjenst taga kännedom om det franska krigsväsendot. Iiter att hafva ankommit till Frankrike och vunnit anställning i franska armån, ötvergick han till Algier och deltog der under ett års tid i fransmännens strider med arabstammarna. För den tapperhet, han under dessa fälttåg ådagalade, erhöll han hederslegionen. Från Afrika återkommen till Paris, vann han anställning vid kejserliga gardets andra voltigör-regemente. Då kriget mellan lrankrike och Tyskland utbröt, hade löjtn. Audersson redan i mer än två år tjenstgjort i franska armän. Han var sålunda fullt berättigad, att, ehuru officer från en neutral stat, kämpa i fransmännens leder. Härtill fick han ock som gardes-officer tillfälle, och han deltog i alla de bataljer, i hvilka kejserliga gardet under Bourbaki stred. Med detta garde blef han i Metz innestängd och utstod de med belägringen förbundna svårigheter. Då Metz kapitulerade låg ban sjuk i följd af en skada i ena knäet. Emellertid yppades för honom tillfälle att komma till Belgien, hvarifrån han omsider genom Tyskland anträdde återfärden till faderneslandet. Under denna var han i Hamburg nära deran att blifva tagen och behandlad som fransk fånge. Han stötte der tillfälligtvis på några kamrater från kriget, officerare vid samma regemente, der han tjenat, hvilka gäfvo sin glädje öfver att träffa honom ett nog högljudt och oförsigtigt uttryck, så att tyskarnes misstänksamhet väcktes. Han redde sig dock lyckligt ur knipan och återkom utan vidare afventyr till Sverige. Af sitt skadade knä har han ännu någon olägenhet; men från en blessyr, som han i ansigtet erhållit, är han nu fullkomligt återställd. Såsom yttre utmärkelse medför han från sin treåriga vistelse utrikes trenne ordnar. Samma dag löjtnant Andersson ankom till Upsala firades han at sina kamrater med en glad återseendets fest å Gillet, der han helsades välkommen tillbaka både med allvarsamma tal och skämtsamma verser. Dagen derpå eller i Lördags var han jemte öfriga härvarande officerare vid regementet inbjuden till middag hos öfverstelöjtn. frih. Lagerbring. Partistrider. Vi omnämnde för några dagar sedan att vid inom valkretsen Sundsvall-Östersund förrättadt val till riksdagsman i Andra kammaren i ledigheten efter traml. borgmäst. Ahlgren, de flesta rösterna tillfallit d:r Ol. Wikström; närmast i röstetal var landshöfd. J. G. Asplund. Utgången at röstningen visar, att landshötd. Asplund i Sundsvall erhållit 101 ech i Östersund 95 röster, d:r Wikström i Sundsvall 221 och i Ostersund inga röster. Sundav.-P:n, som inom sorgkanter meddelar utgången af valet, antyder i alldeles oförtäckta ordalag att starka intriger vid detta tillfälle bedrifvits och yttrar: Vi beklaga djupt utgången af detta val, och det så mycket hellre, som endast enskilda personers intriger och icke de röstandes egen öfvertygelse dervid spelat den största rollen. Om hvar och en röstat på den han sjelf ansåg vara den bäste och icke låtit öfvertala eller intala sig af s. k. folkledare, så veta vi med full säkerhet, att valet skulle blifvit mera hedrande för valkretsen, än nu beklagligen är händelsen. Att Sundsvalls samhälle, hvilket visat och visar ett sådant framåtskridande i alla möjliga riktningar, skall komma att representeras af en person, som är motståndare till allt verkligt framåtskridande, kan icke annat än djupt beklagas af hvar och en, som är sann vän af och lifligt intresserar sig för samhällets angelägenheter och en tillfredsstallande lösning af desamma. Att d:r Wikström icke tillhör de män, på hvilka dessa senare ord kunna tillämpas, är allmänt kändt. krigsråttsmål. Den af generalbofälhafvaren i törsta militärdistriktet tilltörordnade regementskrigsrätt till utredando af de ua! kaptenen IIeribert Broberg vid Wendes artilleriregemente gjorda angilvelser mot åtskilliga osticerare vid samma regemente sammanträdde i Kristianstad sistl. Tisdag. Ledamöter i rätten voro: öfverstarne Cederstiöm och Reuterskiöld, öfverstelöjtnant Lindecrona, manm U1