Göteborg d. 24 Februari 1871. Den under grefve von Platens styrelse et sjotörsvarsdepartementet genomdrifaa indelningen af flottans personal i tvenne kårer — den egentliga flottans och skärgårdsartilleriots — kan vid torsta påseendet synas hvila på en riktig grundsats: principen om arbetets lördelning. Utvecklingen inom sjövapnet hade nemligen gått i en sådan riktning att artillerivetenskapen började blifva en nästan lika nödvändig beståndsdel i sjöofficerens bildning som det egentliga sjömannaskapet. Isynnerhet blef detta förhållandet för vårt land der det iore sjöförsvaret, striden i skärgårdarne, vid ett krig kan förmodas komma att spela en hufvudroll. Det var derföre gr. ven Platen beslöt att åt en del af flottans personal gitva en sådan organisation att den kom att utgöra endast ett artilleriregemente med flytande lavetter, och det var med hänseende härtill som han gaf åt den nya institutionen en ställning, hvilken kan anses vara betecknad genom den af honom uttalade satsen, att sbefordran inom skärgårdsartilleriet bör ske efter samma grunder som inom armen, helst officerstransport torde förekomma mellan dessa vapen. Ifrågasättas kan emellertid om icke organisatören härvid lagt aå uycken vigt vid den för skärgårdsvapnet erlorderliga ena egenskapen aw han för dess skull gjort sig skyldig ull en underskattning af hvad som väl ändock alltid blir det fornämsta hos hvarje personal vid ett sjöförsvar — sjömannadugligbeten. Olagenheterna af detta missgrepp komma först framdeles att visa sig i sin fulla vidd, såvidt den närv. anoräningen blir bestandande. Den nuv. personalen är öfverfly ttad, ett eller annat undantag afräknadt, från stora flottan och har från sin tjenstetid vid denna medfört sjömannaegenskaper, hvilka komma det vapen, vid hvilket de nu tjena, till godo. Men när den generationen är borta kommer ett annat slägte att träda i dess ställe, hvars krigiska bildning är af en amsidieartad natur, såväl i teoret.skt som praktiskt hänseende mera anlagd på landtän sjötörsvaret. Åt hr Palanders opposition i denna punkt måste vi således tillerkänna berättigande åtminstone i den mån att vi anse åtgörandena för att vinna det af gr. von Platen åsyftade målet böra åtskilligt inskränkas. Regeringen har nyligen befallt att inom skärgårdsartilleriet en särskild minafdelning skulle inrättas; ofter vårt förmenande vore det en dylik plats som skärgårdsartilleriet sjelft borde intaga inom vårt sjötörsvar. I stället för att utgöra en med flottan samordnad institution skulle den vara en del af densamma; i sället tor att officerstransport mellan armen och skärgårdsartilleriet ef.a torde förekowma borde en sådan ömsesidig nansport mellan skärgärdsartilleriets och flottans befäl jemnt ega rum. Eller, rättare uttryckt, förhällandet bör vara sådant, att alla lagre befälsgrader, åtminstone tillochmed yrem erlöjtnantagraden, inom flottons skärgårdsafdelning uppråtthållas endast genom kommenderingar ur flottans officerspersonal. Endast de högre betälsgraderna inom vapnet söretalla oss böra vara tasta, om man nödvändigt skall åt detsamma gifva en viss grad at sjeltständighet.