ätgärder, menliga för Norges handelsintresse, återkallade. Den i alla afseenden sparsamme hr L. J. Hierta har funnit kostnaderna för utgifvandet af riksdagens revisorers berättelse så dryga, att ban föreslagit åtskilliga åtgärder till åstadkommande af en minskad utgift i berörda afseende. Derom är intet att säga, men af en så varm vän af publiciteten är det kanske nästan öfverraskande, då man finner att ett af hans förslag går derpå ut Latt revisorerna skola låta uppsätta och uti Postoch InrikesTidningar eller någon annan mera läst tidning låta införa en kort sammanfattning af berättelserna i de delar som anses af mera allmänt intresse. I dessa berättelser sörekomma dock anmärkningar, gjorda at revisorerna, mot åtgärder som åtskilliga embetsmyndigheter vidtagit, hvilka myndigheter sedan få del af anmärkningarne för att besvara dem. Men dessa svar, som oftast befinnas tillfredsställande, vill hr Hierta icke skola offentliggöras. Blott berättelserna (anmärkningarne) som äro af allmänt intresse, men icke svaren (försvar ren) skulle publiceras. Det var en tid, då hr Hierta icke trodde att sta:ens jernväger skulle kunna lemna någon askastning utöfver den som betäckte trafikoch underbällskostnaden och knappt så mycket. Nu anser hr Ilierta föga hopp vara förhanden att statens jernvägar ännu på en mansålder — om någonsin — skola genom sina inkomster kunna lemna full ränta på anläggningskapitalet. Derföre, och af ömhet för rhela landets skattskyldiga innevånare som få betala bristen, har hr II. hittat på en utväg, som obestridligen är kuriös, men hvilken jag icke tror vinner bifall och som icke heller bör vinna bifall. Hr Hierta vill nemlig en nedsätta priset å första och andra klassens platser, men deremot höja tredje klassens och derjemte inrätta en fjerde-klassvagnar, afsedda för arbetare; i dessa vagnar skulle passagerare transporteras stående, eller så medtaga en säck eller ett skrin att sitta på. Medelst detta arrangement, hvaraf det sist anförda vittnar mera om sparsamhet, än om ömhet för arbetarnes beqvämlighet, anser hr H. att inkomsten med öfver 200,000 rdr skall ökas. Då denna motion till remiss föredrogs, fästade sig den pigge Sven Nilsson i Österslöf vid förslaget om den fjerde klassens vagnar, hvilka han ansåg obehöfliga, emedan, sade han med omisskännelig ironi, plats för arbetare möjligen kan upplåtas i boskapsvagnarne!. I en lika skarpsinnigt tänkt, som klart skrifven motion påyrkar prot. Ribbing att riksdagen för sin del må besluta upphäsvandet af det stadgande i k. förordningen angående förbud mot inrättande af lotterier, hvilket tiliåter bortlottning af lösören för välgörande ändamål eller af konstsaker m. m. Motionären visar huru detta undantagestadgande befrämjar spelsjukan och ökar fattigdomen. Röner motionären framgång med sitt förslag, så torde han eller någon annan lävgre fram påyrka forbud mot försäljning här i landet al utländska lotterisedlar — en industri som bedritves i en ofantlig skala och hvilken beröfvar tusentals personer deras små förijenster. Jag afbryter här min motionsmönstring, för att möjligen fortsätta den en annan dag.