Göteborgsposten – 23 februari 1871, sida 3

Tyskt eÅnnadt parti, hvilket som tro-kandidat uppställer hertig Nikolaus Maximilianowitsch af Leuchtenberg, son af kejsar Nikolai äldsta dotter och hertig Maximilian af Leuchtenbe:g, och på den andra sidan arbetar ett efter ut: seendet icke mindre starkt parti för en prins IIeinrich af IIessen. Den förstnämnde tronkandidaten hertig Nikolaus af Leuchtenberg, furst Romanoffski, hvilken bär titel vu kej-erlig höghet och är en nevö till den nur arande kejsaren af Ryssland, är mellan 27 och 28 år gammal; den andra tronkandidaten är deremot svårare att närmare beteckna, emedan det finnes två prinsar med namnet Heinrich af den yngre hessiska bufvudlinien och en af den ädre, icke regerande hufvudlinien. Den äldste af de två törsta prinsarne är prins Heinrich Ludvig Wilhelm Adalbert Waldemar Alexander, född d. 28 Nov. 1838. Det är emellertid föga troligt att denne är ämnad till furst Carls efterträdare, emedan han är preussisk öfverste, chef för det 2:dra gardesulanregementet och bosatt i Berlin; den andra priosen al den yngre Unien, Ileinrich Moritz, är ett barn på 12 år. Prinsen af den äldre, icke regerande hufvudlinien, är Fried rich Wilhelm Heinrich Ludvig Hermann 28 är gammal och s. d. sekundlöjenant i kurhessisk tjenst. Hvilkendera at de två partiernas tronkandidater, som har de bästa utsigterna, är svårt att säga; men allt antyder, att furst Carl fortsarando sasthäller vid sin mening att afsöga sig regeringen. I en korrespondens från Bucharest af d. 28 Jan. till Angsb. Allg. Zig upprepas de förra klagomålen öfver rumäniernas otacksamhet och påståendet om furst Carls ohållbara ställning. Den tyske bretskrifvaren yttrar bland annat: I en mycket spridd rumänisk tidning läses en artikel, om hvilken man vet, att den har sitt ursprung från det farstliga palatset I denna artikel bekräftas sanningen af hvad som varit publ e radt angående furstens eventuella afresa, i det underrattelsen derom blott betecknas som törhastad. Ingen kan föröfrigt förtänka furst Carl, art han uppger att bringa ordning och stadga i styrandet af ett land, för hvars förfartning endast en bråkdel at solket är moget. hursten kan beklaga, att hans anstrangningar icke fört till något resultat; men detta är ock:äå allt hvad han kan ha att bek! ig över, emedan kela hans uppträdande otviltvel: tigt varit behaglrare i Tyskland än i Rumänien och troligen alven iramdeles skall blilva det. Åunu mera illa deran än fursten äro de många tyskar i underordnad ställning hvilka ha sökt skapa sig en karrier i Rumänien och bland dessa äro isynnerhet j rubane-embetsmännen att beklaga, emedan de i sin dagliga verksamhet komma i ständig beröring med ett tolk, hvilket, i följd at det hat som i Rumanien råder moi allt hvad tyskt heter, icke försummar hvarje tilltalle att kranka och förnärma dem. Man be sålunda, att då en jernbanekonduktör anmodade den rumäniske senatorn Kerakti om att lemna vaguste get, på hvilket ingen under tågets gång får stanna, emedan det är stridande mot reglementet, svarade denue helt enkelt med en spark. Det ar naturligt, alt man i Österrike med stort intrasse följer de politiska hände Seraagång i kRumänien. Den nåsot öfverladt upp. rådande Neue fr. Presse anmärker redan i uledsing af sakernas ställning i Bucharest: Skall Rumänien icke, Ötverlemnadt åt sig sjelf, sjunka tillbaka till sitt urtilistånd, så måste det blifva ett annex till en stor kulturstat och så småningom anknytas värmare till denna. Österrike har redan under loppet af 6 är bragt de siebenburgska rumänerna ett ärhunärade tramåtr, 0. 8. v. a—ä—an33n3g33gn3nn3nn 3—