Göteborgsposten – 23 februari 1871, sida 1

lätt ljud vid fönstret. IIan såg hastigt upp och uppfångado skymten af ett ansigte som försvann från fönstret. Denna anblick gjorde honom helt bestört. Han skyndade ut och ropade: — IIvem är der? Är det ni Jacl? Men ingen svarade. Han återvände till sitt arbete och försökte örvertyga sig sjelf om att han varit utsatt för en synvilla, Det var olyckligt att han såg saken ur denna synpunkt. Trettondedagsafton tände han först sina ljus och lyckades slutligen skrifva ihop ett bref till Grace Carden. Han redde sig ur svårigheten derigenom att han gjorde det så kort som möjligt. Han lade in det i ett kuvert och skref utanskriften derpå i afsigt att lemna det åt Jael Dence, af hvilken han ständigt väntade ett nytt besök. Han eldade derefter upp sin smedja och snart genljödo de gamla väggarne ånyo af hammarslag. Klockan var tio på qvällen; det frös starkt ute, men han var upphettad af sitt ifriga arbete. Plötsligt kände han en kall fläkt komma in rakt från dörren. Han lemnade sin smedja och gick ett par steg framåt för att få syn på dörren. Men i stället för dörren såg han den blå himlen. Han uppgaf ett rop af förvåning och gnuggade sig i ögonen. Det var ingen hallucination. Dörren låg på marken, och stjernorna tindrade vid horisonten. Little sprang emot dörren, men då han kom närmare stannade han och en stark misstanka uppstod hos honom.