Göteborgsposten – 23 februari 1871, sida 1

Denna krigiska gestalt önpnade sin mun och sade: Se på min bröstplat. Den var klar som silfver då jag sörfärdigade den — jag gjorde som ni, jag smidde mina egna vypen. — Men nu har graffukten öfverdragit den med rost. Ack, är väl detta en rustning för en god riddare att framträda i inför sin domare? Och i morgon är domedagen, så säga alla. Henry bekl gade då den stackars riddaren (1 drömmen) och erbjöd sig att polera upp bröstplåten för det högtidliga tillfället. Han pekade på sin smedja och riddaren nalkades densamma. Men i samma ögonbltek han fick se produkterna af Henrys arbete liggende kringspridda, ryggade han tillbaka och blickade med stolt förakt på Little: 4 IIuru, sade han, smider ni knifvar! Vet att en ädling endast kan smida krigiska vapen, sådana af ädlingar b gesnas. Och jag som tog er för en Raby!I Med dessa bittra ord försvann han och hans föraktfulla bl blef tydligt inpreglad i Henrys minne. En afton då han svängde sin hammare hörde han tl