ning var sådan att en skulle kunna angripa honom bakifrån och en framifrån. Han räknade härpå och afvaktade deras annalkando med blek kind men gvistrande ögon samt körde sin skyffel djupt in i de hvita kolen. De smögo allt närmare och närmare och gjorde slutligen ett nästan samtidigt anlopp emot honom framifrån och bakifrån. Mannen som gjorde anfallet bakifrån hade något försprång för den andre. Little hade beräknat detta och vändande sig om med blixtens hastighet kastade han en skyffel full af heta kol i den närmaste angriparens ansigte, steg derefter hastigt åt sidan hvarigenom han undvek det af den andre angriparen mot honom riktade hugget, och innan denne hann förnya detsamma, föll Littles heta skyffel ner på hans hufvud med förfärande styrka samt fällde honom sanslös och blödande till golfvet. Little slängde sina heta kol till höger och venster mot de två andra angriparne, af hvilka den ene redan efter den första skyffeln kol skrek af smärta; derefter hoppade han plötsligt öfver en kyrkbänk och sprang mot dörren. Der möttes han af Sam Cole, som kallt parerade hans hugg samt gaf honom ett slag i hufvudet. Men han fortfor att strida tills han hörde fotsteg bakom sig; raseri och förtviflan grepo honom då, han drog sig tillbaka tog hammaren i högra handen och slängde den med all sin styrka mot Coles bröst. Hade den träffat i bröstet skulle den sannolikt ha krossat Coles refben, och kanske dödat honom; men den träffade i halsen som var skyddad genom