Göteborgsposten – 23 februari 1871, sida 1

Ä—ä—ä— — — — Å kHurhuset: sjukantalet 74. Under veckan inkomna 12. Å Forsörjningshusets sjukafdelning var antalet 120, på afdelningen för sinnessjuka 30 och på barnhusatdelningen 9, summa 159. Å Celljängelset: sjukantalet 5. Å Epidemiska sjukhuset: sjukantalet 1. Skandivaverna i Paris. Vi hafva mottagit ett bref från en landsman i Paris, dateradt d. 7 d:s, i hvilket följande meddelanden lemnas: De svenska arbetarne härstädes ha under hela den tid, belägringen af denna olyckliga stad varat, och till slutet af förra veckan blifvit hulpna af svenske ministern baron Adelsvärd med hvardera 34, fres i veckan i början af belägringen och sedan hela tiden med 5 fres i veckan. Ministern har härmed utöfvat en stor välgerning emot dem, emedan alls intet anslag tanns från regeringen. Många beskickningar, såsom t. ex. den ryska, ha icke lemnat något understöd alls ät sina resp. landsmän. Af den engelska ambassaden fanns ej något spår, så att de behötvande engel-männen hulpos förnämligast at några i Paris bosatta förmögna landsmän. Såsom en egenhet nämnes, att ingen holländare varit i behof af understöd. Nästan samtliga mairerna härstädes ha icke kunnat lemna någon hjelp åt utländingar, så att, om icke vår minister stannat qvar i Paris, det skulle sett ganska mörkt ut för de våra, emedan inga förmögna landsmän f. n. finnas härstädes. Legationssekreteraren Åkerman har verkat mycket godt icke allenast för svenska arbetare, utan äfven för alla landsmän, och det är för mig en kär pligt att omnämna den stora välvilja och det förekommande sätt, hvarmed såväl han som attacheen grefve Lewenhaupt bemött alla, som varit nödsakade att söka legationen, Att denna icke kunnat till fullo tillfsedsstalla allas behofver, låter lätt tänka sig, då man vet, under hvilka förhållanden vi här lefvat under nära 5 månader. Att alla äfven äro i största behof af både det ena och det andra, är jemväl tydligt; ja, många ha tacklat af så, att de äro nästan oigenkänliga. Behofvet af hjelp är derför lätt insedt, och väl vore, om man derhemma ville tänka på att ytterligare ötversända hit understöd, hvilka då bäst kunde ställas till utrikesdepartementot, som nog skall benäget öfversända dem hit. De flesta af våra landsmän få troligtvis arbete, så fort allt hinner att komma i gång; men de ha sjunkit i djupt armod och skola behöfva någon vid, innan de hinna att åter komma sig tör. Följande landsmän och arbetare, eom jag käoner, ha med sina lit öfverstått Paris belägring: Fr. Sundström, snickare; Johan Pettersson, guldsmed; Axel Olsson d:o; Carl Sundin, målare; V. Lindberg, skräddare; Hugo Johnzon, instrumentmakare; Oscar Möller, skomakare; Aug. Cederberg, snickare, alla från Stockholm; C. M. Svedin, skräddare och C. V. Sandell, skomakare, båda från Göteborg; Gust. Larsson, konditor, från Upsala; O. Olsson, hattmakare: H. Rosberg, skräddare; N. Skarstedt d:o; Jöns Jönson, skom.; J. Lundqvist, skräddare, alla från Malmö; J. Ljungqvist, d:o, fr. Kalmar; A. J. Lindqvist, d:o, från Wermland; C. S. Carlson, bundtmakare, fr. Örebro; L. E. Björndahl, skrådd., A boga; P. A. Audersson, d:o, Kalmar län; N. N. Elfvin, d:o, Oscarshamn; A. Märtenson, d:o, Kristinehamn; V. Öberg, skom.; Sigtuna; J. A. Larson, skom, Uddevalla; N. Nilsson. skom., Lund; G. Selinder, Åsby i Östergötland. Följande göteborgare träffade jag senast igår: handelsbokh. Carl Enander, artisten N. Forsberg och dentisten B. Hybenette. De befinna sig vid bf och helsa, längtande, liksom vi alla, efter underrattolser från hemmet. I ett bref från Paris af d. 2 d:s anföres 1 en dansk tiän. bl. a, följande: Vår minister grefve Moltke-Hvitfeldt har handlat rätt i att qvarstanna har, ty han har gjort mycken nytta i det han ej allenast materielt hulpit en mängu behöfvande danskar utan åtven moraliskt bidragit till att betrygga danskarnes ställning under belägringen. Det är endast en åsigt om att de i Paris närvarande danskarnes hållning unuer den nu förflutna allvarliga tiden varit bögst prisvärd och det är särdeles angenämnt att höra detta erkänat af alla fransmän. Gretve Moltke-Ilvitteldt, grossh. H. Hoskjer och bankir E. Levy ha organiserat en regelbunden understöasutdelning åt alla danskar, som behöfde hjelp; den uttördes på ett vackert och verksamt satt och har vackt lifligt erkännande hos våra obemedlade lanusman; men det sförtjenar älven erkannanue hemma i Danmark, ty det ar godt att veta, att vårt lilla älskade täsernesland har gifvit ett vackert exempel på oegennytta och sammanhållning nuder så trängande omstandigheter. En ung man trån Odense vid namn Behrenats, förut bokbindare derotades, har gjort sina landsmän i Paris stor nytta, i det han på ett outtrottligt och tjenstaktigt sätt varit mellanman vid utdelandet af understöden. Han har sin stora andel i att allt blitvit väl organise radt och väl uttördt. Vi ha också hatt en liten kår af skandinaviska frivilliga (svenskar, norrmän och danskar) som inlagt stor heder, men det oaktadt eCj förlorat någon man; deremot räknar den två sårade, ett riddarkors och en medalj. Kåren var till stör