RAR —— — mar hvarje dag för menniskoslägtets bästa, och hvarje dag besökte han som en vän den illa skadade sågslipare som en gång varit så nära att taga hans eget lif. Han hade ej uppfattat det bref Graco tillskrifvit honom. Han var en rättfram man och kunde ej förstå do älskvärda bristfälligheterna i den qvinnliga karakteren. Han studerade hvarje linie i detta bref, det väckte harm, nästan afsmak hos honom. Det var ett bref från en bildad dome, men under den polerade och vänliga ytan låg ett förslag, som han ansåg lågt och kallblodigt. Det minskade hans högaktning för henne. Hans stolthet och harm voro väckta och kämpade med hans kärlek; de understöddes af de helsosamma vanor, med hvilka doktor Amboyne slutligen hade införlifvat honom. Han skref mer än ett bref till svar på Grace Cardens; men då han läste igenom dem och jemförde dem med hennes ömma utgjutelse, skämdes han öfver den sträfva tonen deri och ville ej afsända dem. Han stod fast i lifvets strid: silantropiska sysselsättningar i Hillsborough, smide i Cairnhopes kyrka. Då och då hade han underliga drömmar, ty hvem kan arbeta både natt och dag som denne man gjorde utan att i någon mån försvagas deraf? En natt drömde han att han arbetade i sin smedja, då plötsligt golfvet i altaret öppnades och en död riddare reste sig upp ur grafven derunder och ställde sig framför honom i full rustning; genom hans bjelm lyste två ögon likt svarta diamanter, (Forts.)