Göteborgsposten – 21 februari 1871, sida 3

IIvarjehanda. Em krigspredikan. I en engelsk tidning meddelas några utdrag ur en predikan som för ett par Söndagar sedan hölls af kyrkoherden i S:t Davids församling i Merthyr och som betydligt afviker från det sätt, hvarpå man vanligtvis får höra fridens och försoningens lära förkunnas. Uuruvida det egendomliga föredraget kunde lända till åhörarnes andliga uppbyggelse eller ej — derom må läsaren af utdragen sjelf döma. Texten var hemtad från Esaias 11 kap. 4 v.: Begynnelzen af slutet har ändtligen kommit, och denna föranledde tal. till en öfversigt öfver Englands närvarande ställning såsom nation samt några anmärkningar med anledning af kriget. Talande om de vapen med hvilka den engelska armåen sannolikt kommer att förses, yttrade predikanten: -Då jag hörde ett par unga män säga att vi hade nya förbättrade vapen, kunde jag ej ashälla mig från att tänka att vi fått ett nytt bålverk för landet — nya och bättre medel att afhålla fienden från våra kuster — någonting sem skulle sätta oss i stånd att säga till dessa tyskar, hvilka så länge skrutit öfver att såsnart som de uppgjert sina affårer med Frankrike skulle de komma öfver och uppgöra dem med oss — att säga till dem: Kommen då hit, om J vågen. Vi önska mycket heldre att J ej kommen, och det skulle vara bättre för er sjelfva att ej komma. Vi skulle föredraga att lefva i fred med Eder, såsom med bröder. Men om det är Guds vilja att J skolen komma öfver, så är det rätt att vi underkasta oss dem och säga: Vi äro beredda att mottaga Eder; J hafven underkufvat Frankrike såsom J sägen. Nåväl, låten det vara nog härmed och vänden hem. Det vore bätte för Eder att ej försöka underkufva oss. J skolen ej finna oss så lätta att underkufva. Vi äro en fri nation, styrd af en fri monark och med fria konstitutioner. Vi hafva ej i tjugo år varit tyranniserade af en kejserlig dynasti. Det var anledningen till att Frankrike blef underkufvadt af Eder. Imperialismen har varit dess torröta. Vi äro trofasta britiska hjertan af ek. Sådana parasiter och insekter och maskar kunna ej verka på vårt timmer. Gån derföre; gån hem i frid. Gån och äten er mätta af tyska korsvar. J skolen behöfva någet för att vederqvicka Eder med efter denna seger öfver gallerna. Gån till — gån till ert fläsk och era blodpuddingar. Bort, J öfversittare, J hafven nu utgjutit menniskoblod tillräckligt. Predikanten anmärkte derefter att vid början af kriget ansåg han det vara orått att säga att det enda sättet att få lefva i fred vore att vara rustad för krigt. För sex månader sedan hade han från sin predikstol fördömt denna lära; nu hade han alldeles ändrat mening; han finner att verlden är vida mer ond än han hade någon föreställning om: Han fortfar sålunda: — -vi äro ännu långt ifrån det tusenäriga riket. Det är derföre vår skyldighet såsom, såsom nation och individer, att lämpa oss efter de förbållanden som om omgifva oss. Hela verlden står under inflytelse af vinningslystnaden. Ungland är mycket rikt; Tyskland är mycket fattigt — så fattigt att dess officerare under hela kriget lagt i dagen vissa förvirrade begrepp rörande eganderätten. Endast vana vid tyskt silfver hemma, kunna de ej hålla sina händer från rent silfver då de se sådant. Under sådana förhållanden skulle de mycket tycka om att komma till London och London är ej försvarallt. Det behöfves der ej att vänta utanföre i sex månader. Det är mycket bra att säga att Kanalen är nog för att skydda England för invasion. Men frågan är om den verkligen skall kunna göra det? För öfrigt skola kolonierna och Indien skyddas. Har det tyska skräslet verkligen rätt i att Englands plats i Europa har blifvit borttagen? Det torde förhålla sig så. Men härom vet jag endast, att det enda sättet att gifva det en plats i Europa är att det låter sin makt kännas. Jag tror, på samma sätt som hans majestät Tysklands kejsare tror, att Försynen är på de stora bataljonernas sida. Att vara stadig i denna tro så länge verlden är en ond verld — att då vilddjur äro ute på rof se till riglar och bommar; nej, ännu mera, om de tortfara att stryka omkring efter rof och hota att då skjuta ner dem; — det är den lärdom jag hemtat af Paris kapitulation; det är den lära jag tror på, och derföre pre dikar jag den. Jag tror att det är en god, sund, kristen lära, så länge som denna verld är full af ondska och menniskorna ej vilja lefva i fred med hvarandra. -Det torde vara värdt att tagas i öfvervägander — säger ofvannamnda eng. tidning efter meddelandet af dessa utdrag — huruvida det ej kunde ha sin nytta med sig att ett bänkrum afsåges i S:t Davids kyrka, Merthyr, för krigsministern Cardwells räkning innan han lemnar-fram förslaget om armsorganisationen.