Göteborgsposten – 21 februari 1871, sida 2

Sedan Grotaits män noga sett sig omkring, smögo de sig fram till kyrkodörren och undersökte låset. Nyckeln satt innanför och de sågo ingen utväg att kunna öppna låset utan att göra buller. Sedan de länge hviskande rådplägat, beslöto de att skrufva ifrån gångjernen. Dessa gångjern voro mycket långa och fastspikado vid dörren, men inskrufvade i dörrposten med fyra skrufvar hvardera. Två män med förträffliga verktyg och vana vid dylikt arbete skredo genast till verket. Den ene stod och arbetade på de öfre skrufvarne; dem andre låg på knä och lossade de nedre skrufvarne. De gjorde ej mera buller än en gnagande råtta; men deras försigtighet var så stor att de rättade sitt arbeto fullkomligt efter Littles. Så fort hammarslagen för en liten stund upphörde, afbröto de sitt arbete för att åter börja då hammarslagen åter ljöde. Då alla skrufvarne voro utskrufvade utom två, en deruppe och en dernere, vinkade de till sig de två andra männen, och dessa två borrade stora nafvare i dörren och höllo emot så att den ej skulle falla ner då den sista skrufven blifvit urtagen. — Äro alla skrufvarne ute? hviskade Cole, som ledde företaget. — Ja. — Borra då in två nafvare till. Detta verkställdes,