Göteborgsposten – 20 februari 1871, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. Från Lamdsorton. Upptäckt mordbrand. I Rrisilanstalsbl. berättas: Natten merlan den 3 och 4 sistl. November blefvo en boningsoch en uthuslanga i Stobäck i Finja socken lågornas rof. I huset bodde enkan Bolla Jönsdotter och hennes dotter Johanna, hvilka med knapp nöd undgingo att blifva innebrända. kn ko och ett får, som förvarades i uthuslangan, kunde deremot icke räddas. Man misstänkte genast att olyckan föranledts genom mordbrand, men några bestämda bevis på hvem som var den ldige funnos icke att tillgå. Det har ru emellertid lyckats landssiskalen Wirån att genom nitiska undersökningar afslöja den hemska förbrytelsen. Förhållandet ar följande: — På omkring 100 famnars afstånd från den nedbrända lägenheten bodde torparen Nils Carlsson och hans hustru Helena Olsdotter samt deras dotter. Den senare hade sedan någon tid idkat handel, men då den i närheten boende Bolla Jönsdotters dotter Johanna följde exemplet och etablcrade en liten handelsrörelse, som bar sig förträffligt, emedan hon hade både bättre och billigare varor än medtäflerskan, blef Helena Olsson, hvars dotter slutligen måste upphöra med sin handel, ytterst förbittrad och beslöt att hämnas. Sedan hennes dotter gått till sängs en afton, smög sig Helena bort till Bolla Jönsdotters bostad och anlade eld i uthuslänsan, men först sedan hon fyra gånger förnyat försöket, gick hennes onda uppsåt i fullbordan. IIon återvände då hem, och vid tre tiden väckte hon sin man och underrättade honom om att elden var lös hos Bolla Jönsdotter. Hon blef kort derefter inmanad i häkte, men nekade på det bestamdaste att hafva föröfvat sin förbrytelse, som lades henne till last. Den 3 i denna månad bekände hon för landsfiskal Wirön, vid med henne anställdt polisförhör, såväl att hon verkligen var den skyldiga som ock alla omständigheterna vid brottets begående. Ett mordattentat af ovanligare art omtalas på följande sätt af en korresp. från norra Ielsingland till tidn. Norrl. P:n: D. 11 Januari handlades vid Jerfsö häradsrätt ett mål, angående ett under sistliden höst i Rödmyra by af nämoda socken begånget försök till mord å en derstädes boende inhysesman, Norman, som jemte hustru och fem minderåriga barn under ett par år vistats i socknen, der han hufvudsakligen sysselsatt sig med att hålla religiösa föredrag. Norman, som för omkring ett år sedan lyckades att med sin i största fattigdom varande familj blifva inom Jerfö skrifven, bebodde en mindre stuga i R ödmyra, der han en afton under sistliden höst, liggande i sin säng med ett mindre barn på armen, träffades af en genom fönstret inslungad, omkring en half aln ång björkkubb, som blifvit i midten klufven och urhälkad samt med krut och skakungar laddad och derefter väl hopsatt samt med hophetsade jernband omkring båda ändarne beslagen. I kubbens na ända besanns ett hål, hvarigenom en gröfro åndträd blifvit anbragt, hvilken före inkastningen zenom fönstret blifvit påtänd. Kubben träffade Norman och barnet samt kreverade med den påföljd att Norman erhöll en svår kontusi on å bröstet samt blef lla bränd å venstra sidan af ansigtet, armen och halsen. Bestört öfver tilldragelsen, for han upp irån sängen och fann kubben liggande på gellvet. Eld hade fattat i kläder, som hängde såväl på stolar som på stänger i taket, och rummet var uppfyldt af rök. Ilan vågade icke stanna qvar, utan sökto djelp från närmaste gårdar, som dock voro belugna sängt från hans bostad. Till Jerisö häradrätt hade nu Norman instämt bönderna Olof Olsson oca Lrik Lreson i Wäåga by if Jerfsö focken, hvilka båda misstänktes som gerningsmännen, men vid rat en förnekade all delaklignet i dadet. Den omskrifna laddade björkkubben förevisades vid häradsrätten, och befanns det ena jernbamdet till större delen uträtadt, kubbens ena hälft i slera spillvor saml utgröyningen bränd. — Raonsakaingen uppsköts.