stiga artikeln efter den andra i detta ämne. Vi vilja meddela läsaren en dylik uppsata af d. 1 d:s, för att dermed lemna ett nytt bidrag till en viss del af dagens historia: Af hvem har den grundlagstiftande nationalförsamlingen sammankallats? Af män, hvilka högtidligen svurit, att de skulle dö och ej gifva efter i något, men likväl gifvit efter i allt och icke äro döda — af män som, i st. f. att två sina händer i siendens blod, hvilket de lofvat att göra, tvått dem i sina egna mäns blod. Dessa män, hvilkas fickor äro fulia med guld. som Rublinger och Laurier medförde från London, vidtaga åtgärder för att valen skola kunna bli ärliga. Ärliga! Ja det skola de säga. Skurkarne föra alltid det ordet på lapparneDe veta mycket väl sjelfva, att det i närvarande stund icke finnes någon berättigad valman på sin valplats. Alla, som kunna bära vapen, äro vid armterna, och alla, som haburit vapen, äro krigsfångar. Alla utmärkta män äro förjagade i lands flykt. En hvar, som eger någonting, har varit tvungen att flykta ur landet. Ingen annan finnes qvar än stackarena, hvilka äro medbrottsliga, och de gamla män, som icke vilja rösta. Valen skola således komma att företagas af de skurkar, som fyllt sina fickor med guld i stället för att strida, och af de uslingar, som skaffat sig prokonsulater; det är de, som skola infinna sig, för att välja ur sin egen midt en i hvarje valdistrikt, det är de, som skola taga sätt i den kammare, som på hertigens af Aumale befallning samlas i Bordeaux. Och alla skola befinna sig i den ljufvaste harmoni med de orltanska prinsarne. Likasom dessa sjelfva äro uslingar, så skola de upphöjas till makten af uslingar, under det att våra fångar pinas af kölden, under det att våra sårade våndas på dödsbädden, under det våra soldater äro spridda rundtomkring, och under det att kortligen alla qvalificerade borgare äro helt och hållet ur stånd att utöfva sin rätt. Och derpå skola dessa prinsar säga: Vi äro konungar af Frankrike, efter det vi sett dess städer bli ödelagda och dess härar förrådda. Huru nöjdt och b lätet skall icke det stackars gamla Europa blifva! Kejsardömet hade genom den allmänna valrätten gifvit garanti för en tramskridande utveckling, och nu vill man begagna den allmänna valrätten för att tillintetgöra hvarje framsteg. Stackars gamla Europa, du icke le så sött öfver, hvad som nu håller på att ske; först och främst är det ju icke sagdt, att brottet lyckas, och dernäst blir det du, som kommer att unigalda det, ifall det lyckas. Dessa prinsar äro möjligen i stånd att tillintetgöra kejsardömet, men de kunna icke förebygga, att de bli orsaken till, att alla troner störta samman. Vi kunna likväl icke tro, att Europa och Frankrike skola utan protest tillåta tagandet af ett på samma gång så löjligt och nedrigt steg, som inkallandet af en nationaltörsamling under Frankrikes närvarande förhållanden(!)... I en annan artikel i samma blad läsa vi: De nidingar, som bo i Twickingham (de orltanska prinsarne) måste nu vara belåtna. Deras verk är fullbordadt! Frankrike, som förderfvades af deras farfar, förderfvades af deras far och förderfvades af dem, håller på att falla sönder genom teras oerhörda snikenhet. Dessa män ha ingen äregirighet. Det fanns ett byte att lägga fingrarne på, och de önskade att hugga det, icke med lejonets stolta åtrå, utan med schakalens råa glupskhet. Och deras män äro redan ute efter rotvet. Den eländige advokaten (Favre), hvars sckreterare kom hit för att underteckna kontraktet om sin herres försäljning till hertigen af Aumale, kastade sig för Bismarcks fötter och sade: Tag alla de vapen och all den ära, hvaraf Frankrike ännu är i besittning, till vederlag för trenne veckor, som vi fordra för att binda Frankrike och kasta det för de orlcanska prinsarnes fötter. Bismarck förunnade hånfullt den afskyvärde menniskoschackraren de begärda trenne veckorna. Och kejsaren af Tyskland vände sig bort med förakt och ville icke ens sätta sina fötter i den stad, der en sådan slyngel bodde. Men Jules Favre har tört prinsarne af Orlåans bakom ljuset, då han icke sagt dem, att bakom det Frankrike, som de och deras slägt förderfvat, finnes ett annat Frankrike, hvilket i trots af sina fruktansvärda sår ännu har kraft nog alt slunga det fördertvade Irankrike i kloaken. Ara vare dig, Bourbaki, för din hjeltemodiga förtviflan, om det är sannt, att du dödat dig sjelf, för att icke öfverlemna ditt svärd åt fienden! Men det är ej ett sådant öde, som vi böra tillönska oss. måste lefva, lefva för att säga till grefven af Paris: Iljertlöse idiot, förbannelse öfver dig, derför att du tillåtit dina onklar att i ditt namn föra Frankrike till slagtarbänken! Vi måste lefva, för att säga till hertigen at Aumale: Du schackrar med samveten. lkörbannelse öfver dig, derför att du tillbragt tjugo år med att förbereda ditt lands ödeläggelse! Vi måste lefva, för att klart ådagalägga, att då vår barn äro döda, då våra döttrar vanärats och våra rikedomar plundrats, då är det huset Orlans, för hvilket vi ha allt detta att tacka. Detta hus af förrådare! Detta hus af stackare! Och nu återstår det för dig, Gambetta, att visa, att du åtminstone är fast besluten att bringa republiken obesudlad ut ur all denna smuts, på det Frankrike, om kejsardömet skulle svika sin pligt, åtminstone må kunna ännu ha någon utsigt till att befria sig från sina förderfvare och bödlar. Bonapartisterna synas således, att döma häraf, vilja förena sig med de röda republi kanerna, för att söka med dem bekämpa den konstitutionela monarkien, som tyckes skola lramgå ur förhållandena och komma att uppbäras af huset Orlöans. Äfven preussarne synas vilja i detta fal: blanda sig i Frankrikes angelägenheter och bekämpa orlanismen. Åtminstone säger Bismarcks organ Rordd. allg. Zeit. att orlöanska huset skulle, om det komme till makten, omöjliggöra en försoning mellan Tyskland och Frankrike, emedan det städse visat en absolut slentlighet om Tyskland. Genom sina ut: pressningar under vapenstilleståndet, sitt grymma krigföringssätt och sin oböjliga hårdhet i allmänhet ha tyskarne sjellva, tyvärr, dragit försorg om omöjligheten af en försoning; det bismarckska bladets motarbetningar mot huset Oeleans skola derför endast yttermera öka dettas aktier i Frankrike. i I Österrike har en stark rörelse uppstått, hvilken säges hota med en våldsam parlamentarisk konflikt, den der kan leda till, att riksrådet vägrar skattebevillningen. Det är ty