Göteborgsposten – 20 februari 1871, sida 1

AAA — Riksdags-Kaleidoskop. VIII. Numera äro valen af revisorer för gransk. ningen af statsverkets, riksbankens och riks. gäldskontorets styrelse och förvaltning, och icke heller sjelfva granskningsarbetet, på långt när af den betydelse som törr under ståndsriksdagarnes tid. Visserligen fortgår — eller går åtminstone — revisionen under hela den tid som riksdagsordningen derföre har bestämt, hvarken en dag längre eller en dag kortare, och jag vet icke om man mest bör beundra den lyckligt funna arbetstfördelningen eller den lika lyckligt åstadkomna arbetsafslutningen just den dag då dagarvodet upphör; men resultatet af arbetet blir emellertid tillfredsställande, enär ytterst sällan några anmärkningar af betydenhet qvarstå, sedan de som blifvit gjorda hunnit att af vederbörande förklaras. Inom Första kammaren visade sig, då ofvanantydda revisorsval der skulle företagas, att först och främst endast en lista blifvit uppgjord, hvilket ådagalägger en lofvärd enighet, och dernäst att på den upprättade listan endast fem namn förekommo, en omständighet som visar att listans upprättare ej särdeles intresserade sig för saken, ty att det sjette namnet icke stod att finna, är väl föga troligt. I Andra kammaren åter hade, såsom vanligt, tre listor upprättats, en af hvardera partiet, och enligt partiernas numeriska gruppering skulle landtmannapartiets blifvit den segrande, om icke den blifvit sprängd genom en fusion. — Åtskilliga, de mera ömtåliga inom landtmannapartiet, lära numera börjat inse att detta partis ledare betänkligt komprometterat detsamma genom valet af ledamöter i försvarsutskottet, och de förstnämnda förklarade sig nu villiga att taga en annan lista, om på den förekom acceptabla namn. En sådan upprättades af Åvenstern och trycktes på blått papper. På den förekom åtskilliga namn som itelligenspartiet äfven uppfört på sin lista. Då valsedlarne aflemnades, syntes dock endast ett mindre antal af den blå sorten; men det visade sig emellertid, att de namn som förekommo på den orhöllo pluralitet, hvilket töranleddes deraf att flera ledamöter begagnat handskrisna listor af samma namninnehäll som de blå. För landtmannapartiets ledare blef valutgången derföre i dubbelt afseende en oangenäm ölverraskning; icke nog med att hrr J. Predricsson och P. Engman gingo miste om revisionsarvodet under två månader, i hvilket för dem utan tvifvel ligger en starkare dragningskraft, än i de väldiga räkenskapsluntorna, med hvilkas reviderande de på egen hand skulle slå sig illa ut, — ledarnäfingo äfven en kännbar erinran derom, att den absoluta lydnaden inom landtmannapartiet icke är alt bygga på hos andra än dem, hvilka, för att begagna tidningen Kalmarsyttrande, illhöra en fjerde ståndsaristokrati, på hvars icke blanka vapensköld står som devis: Egennytta, Sjelfviskhet och Råhet, Det är nemigen icke osannolikt, att dessa på sista tiden ulttör oförsynt framträdande egenskaper inom andtmannapartiet tvingat icke så få, sör lvilka sosterlandets väl och ära icke äro tomna ord blott, att nu gå en annan väg, än den om landtmannapartiets ledare vilja utstaka. Det är otvisvelaktigt att dessa ledare skola instränga sig till det yttersta att återföra de zensträtviga till lydnad. Om det lyckas, kan ngen förutsäga, men lyckas det icke, så är andimannapartiet sprängdt, enär det ej har råd tt förlora någon enda med anseende. RT EIA LANT AE F—