Göteborgsposten – 18 februari 1871, sida 3

Tyskarnes motgångar vid Belfort. . För några dagar sedan meddelades officielt från Berlin, att tyskarne d. 8 Febr. med storm tagit de tvenne fästena Houteoch Bosse Perche vid Belfort. Hvad som naturligtvis icke meddelades var, att tyskarne d. 26 Jan, företog ett misslyckadt anfall på nyssnämnde fästen, men tillbakaslogos med stor förlust. Härom berättar Neue Stettiner Ztg följande: Den 26 Jan. kl. 47 e. m. erhöll den andra bataljonen af 3:dje pommerska landtvärnsregementet order att storma skansen n:o 5. Manskapet, som redan på förhand hört talas derom, utan att fästa afseende vid ryktet, hvilket syntes ogörligt, aflemnade nu största delen af sina penningar och värdesaker, och mången bad sin kamrat att, i händelse han skulle stupa, meddela hans död till hemmet. Då bataljonen vid 9:tiden kom ut ur parallelen, omfamnade ännu många hvarandra oeh tryckte under tystnad hvarandras händer. Då de kommo halfvägs från målet, erhöllo de de första skotten, men ryckte icke dess mindre fram i stormmarsch. Men fienden öfveröste nu de tappre landtvärnisterna med granater, kartescher. mitrailleuse-, kanon-och gevärseld på ett sätt, som öfvergär all beskrifning. Det likvade ett förfärligt eväder med hagel af jern och bly. På återtåg stod icke att tänka, lika litet som att tränga vidare. Många nedkastade sig på snön och väntade hvarje ögonblick att bli dödade eller -årade. En del af dessa tappra soldater funno här sin död, andra, kvilka nyss stodo i full mandomskraft, blefvo inom få minuter bjelplösa krymplingar, under det att mången, som icke nu hoppades på räddning och redan nu befallt de sina i Guds beskydd, slapp oskadd derifrån. I denna fruktansvärda belägenhet förblef manskapet ganska länge mellan de två fästena, innan fiendens eld saktades. Natten inhöljde de skräckscener, hvilka utbredde sig rundtomkring: många krigare vältrade sig i sitt blod, under det att de döendes stönande ljöd från alla håll och de som förmådde det kröpo på magen tillbaka ur skotthåll från de fientliga kanonerna. Plötsligt bröt fienden fram, för att taga den återstående delen af bataljonen tillfånga. Femte kompaniet såg sig nödsakadt att söka sin räddning genom flykten; alla, som kunde det, sprungo och många, sem icke kommo med, skreko förgäfves om hjelp. En mängd återkommo utan vapen. Slutligen uppnådde manskapet parallelen, utmattadt af strapatser och ångest. Bataljonens förluster kunde först bestämmas efter den nästa morgonens mönstring. Den hade mistat omkring 350 man. Af det 5:te kompaniet fattades 64 och af det 6:te 5 man. Af det 7:de kompaniet kommo blott en underofficer, en trumslagare och 47 man tillbaka, alla de öfriga vore tillfångatagna. Af det s:de kompaniet felhdes 58 man. Tjenstduglige voro tillsammans vid bataljonen endast 311 man.