Göteborgsposten – 17 februari 1871, sida 3

nom Neufschåtel. IIästarne bemnno Big, om möjligt, i ett ännu mera beklagansvärdt tillstånd; då det saknades foder såldes de för 4 å 6 rdr sv. stycket; endast turcos araber kunde betinga ända till 16 rdr, de hade hållt bättre ut än de öfriga. De 60,000 man, som inalles nedlade vapen, medförde 450 kanoner och mitrailleuser. En färd från Paris. En korrespondent till Morning Post lemnar en liflig berättelse om sina äfventyr på en resea mellan Paris och Calais samt de svårigheter han hade att besegra för att komma ut ur den franska hufvudstaden. Ilär följer det väsentligaste af hans berättelse: Väl underrättade personer sade mig på förhand med en mun: Skafta er först en passersedel, res sedan i vagn till Gonesse, tag er der en jernvägsbiljett och sen må Gud hjelpa ert. Jag häpnade vid tanken på att hvarken hästar eller vagn sunnos att tillgå i Paris, och att Gonesse ligger på 21 å 3 mils afstånd derifrån. Men det syntes mig äfven svårt att tro, att enär litsmedel fördes in i staden, jag icke skulle komma derifrån utan svårighet. Jag gjorde mig således i ordning till affarden. Att erhålla en passorsedel tycktes enligt kungörelsen i ÅJournal otficiel vara den enklaste sak i verlden. Man behöfde endast skrifva till polisprefekten med uppgift å namn, älder, bostad samt ändamålet med resan, och skulle deretter erhålla svar mom 24 timmar. Jag begagnade mig af denna anvisning, mer af nyfikenbet än för det förtroende som jag hyste till resultatet. Och veckan förgick, utan att jag erhöll minsta svar på min anhållan. Jag fann emellertid grundade skäl härför; 70,000 parisare, brinnande af begår att lemna sin så länge blokerade stad för att återfinna sina tamiljer och smaka lyckan i det förlofvade land der kött och smör ännu icke hörde till mythen, hade neml. skockat sig kring prefekturen med anhållan om passersedlar, och prefekten dukade naturligtvis under derigenom. Nationalförsamlingens kandidater hade erhållit sina pass på lättare sätt. Skulle det väl utgöra ett bevis på fransmännens ifver att tjena sitt land, att minst 20,000 kandidater framstodo i Pais, till och med för de mest aflägsna departementen, då likväl endast 753 personer skola väljas? Då det var min bestämda afsigt att lemna Paris, brydde jag mig icke längre om prefekturen, utan vände mig till en af regeringens embetsmän, med hvilken jag sted i förbindelse. Ett pass? hm! Det är ganska svårt att få... men om ni verkligen är nödsakad att resa, så... Han öppnade en låda, framtog ett kort och tillade: -Jag skall härmed göra er denna tjenst, om ni lofvar mig att inte göra er till kandidat. Jag är trött vid dylika. Sedan jag erhållit passet återstod för mig att komma till Gonesse. Jag sökte hela morgonen förgäfves efter en vagn. Slutligen påträffade jag en egare till en sådan, hvilken lofvade skjutsa mig till Gonesse, — men det skulle kosta 120 fres. Dessutom ville han ha min garanti för ett belopp af 7000 tres i händelse vagnen fölle i preussarnes händer, eller skadades under vägen. Detta syntes mig något för starkt, ty fastän jag var villig att ansvara för vagnen medan jag begagnade den, förekom det mig orimligt att äfven göra det efteråt. Jag fick sedermera en annan ide Jag hyrde vagnen för dagen och skickade etter mina reseeffekter, hvilka reuan voro i ordning. Jag skyndade sedan till en annan embetsman och, omnämnande afståndet till Gonesse, omöjligheten att finna medel att komma dit, samt nödvändigheten för mig att resa, sade jag honom, att det nödvändigt borde finnas en jernvägstrain att tillgå. Jag aftvingade honom på så sätt en bekännelse, att det verkligen fanns ett tåg, som vid denna tid skulle afgå, Men det var, sade han, det enda på flera dagar och som dessutom icke medteg några passagerare. Jag fann mig genast räddad. Etter en stunds tvist förmådde jag min vän, som isynnerhet påpekaue gagulösheten af försöket, att gifva mig ett tillståndskort att lemna Paris på hvilket bantåg Jag önskade, Med detta kort på fickan begaf jag mig direkt till nordbanan. Efter många unuerhandlingar fick Jag reda på, att ett tåg atgick kl. 15. Jag erhöll en biljett till en vaggon, men utan att få medtaga några res-effekter Det återstod ännu en halt timma tills affarden. Jag skyndade till godståget vid la Chapelle och satte mig beqvämt i en vaggon, tillkörande ett långt tåg med tomma lastvagnar, samt afzedd för två andra privilegierade. Kl. 45 afgick tåget långsamt från stationen och efter några minuter befunno vi oss i närheten af den första preussiska utposten. Efter en timmas förlopp voro vi i Gonesse, der en ofantlig menniskomassa inväntade tåget med det märkvärdiga tålamod, som är så egendomligt hos fransmännen. Många af dem hade heia 36 timmar väntat vid stauonen. Med oroliga blickar töljde de vårt aftåg, uå vi sakta lemnade stationen. Kl. I voro vi i Chantilly. Der afkopplades vår vaggon. Taget tortsatte vägen omkring 500 meter, lemnande oss på skenorna helt och hället för oss sjelfva, icke utan en liflig fruktan att blitva krossa de af nästa parisertäg. Denna belägenhet var allt utom angenäm. Vi förenade oss alla 3 att söka tilltala stationschefen, en välväxt tysk, omgjordad med en ofantlig sabel och i allsköns ro blossade rökmoln ur sin pipa. Han betraktade oss med ett stereotypiskt lugn, åhörde vår berättelse, och då vi frågade nonom vid hvilken tid vi skulle få färdas viuare, sade han sig icke veta det, men att vi gjorde bäst att ötver natten inlogera oss i Hötel dAngleterre. Detta låg icke i vår beräkning, ty vi hade gjort ett nögtidligt lötte, att icke lemna vår vaggon. Vi frågade honom, om vi åtminstone icke kunde få stanna uer. Om 1 viljen, svarade han helt sorglöst. Vi tingo den iden att skjuta fram var vaggon på skenorna och ånyo hopkoppla den vid tåget. Under det vi voro sysselsatta dermed, syntes på nytt stationschesen liksom komma upp ur jorden. Vi begärde då hans tillåtelse att fortsätta vårt förehafvande. Om j viljen, blef ännu en gång hans svar, och vi framsköto vaggonen under det han blossande som nyss, sorglöst betraktade oss. Efter en timma hade vi den glädjen att ånyo känna oss i fart. Här sluta korrespondentens vedermödor. Anländ till Amiens, erhåller han tillsägelse att i vagn begifva sig till Abbeville för att derifrån uppnå Bouogne och Calais. Paris utseende. Vi meddela här nedan några korrespondenser från Paris angående ställnivgen inom den stora verldsstaden. Så skrifver till Daily News under d. 4 d:s en korrespondent: Han hade nyss gjort en promenad till Triumfbågen, parken Monceaux, boulevarden Haussmann och Champs Elystes. Han hade tillryggalagt vägen till fots, emedan han icke kunde få någon vagn. Paris eger rästan icke mera några ekipager; korresp. hade endast mött 23 st. under sin vandring. hvilken va