Göteborgsposten – 17 februari 1871, sida 1

some, som stannade och gaf honom Littles adress; han hade utan svårighet erhållit den af Bayne. — Jag är glad att ni påminto mig om saken, sir, sade han. Jag skall en af dagarne sjelf göra ett besök hos honom. Dessa ord genljödo i Coventrys öron och pressade fram en kallsvett i hans panna. — Huru dåraktig har jag ej varit, tänkte han, som vändt mig till en polistjensteman i och för denna sak. Tillfölje af hvad han gjort hade han en viss obenägenhet för att återvända till Cairnhope. Han gjorde först ett par besök i staden, ströfvade omkring på gatorna och begaf sig slutligen tillbaka till Raby, plågad af samvetsqval. Mr Grotait skickade genast bud på mr Parkin, mr Jobson och mr Potter samt omtalade för dem det hemliga meddelande han nyss erhållit. De kunde i början knappt tro det; Jobson tviflade isynnerhet på uppgiften. Han sade att han haft ett vaksamt öga på Little och försägrade dem att denne egnade sig åt träsnideri och sågs i staden hela dagen igenom. — Ja, sade Parkin, men det är frågan om nätterna; och nu då jag kommer att tänka på saken så minns jag att jag för en tid sedan mötte honom i skymningen, ridande österut så fort han kunde. — Jag har från tillförlitligt håll erfarit alltsammans, sade Grotait. — Hvad skall man göra? frågade Parkin. — Är han värd en ny strike? sade Jobson.