srågade honom helt förtroligt om han visste något om en arbetare vid namn Little. — En arbetare från London, sir? samme unge man som är oense med skråföreningarne? — Ja, jag tror att han är det. En af mina vänner hyser ett visst intresse för honom. — Och så gör jag med. Hvad som hände honom var en skamfläck för staden. Det inträffade tio dagar innan jag kom hit, och det synes mig att ingenting blef gjordt af hvad som bort göras för upptäckandet af de brottsliga: Mr Coventry gjorde ett par frågor, genom hvilka han lockade ur mr Ransome allt hvad denne visste om suken. — Hvar bor mr Little nu? var det nästa spörjsmålet? — Jag vet ej, men jag tror att ni kan få veta det hos Cheethams. Den enda gång jag någonsin sett Little promenerade han tillsammans med förmannen för denna verkstad. Man visade mig honom. En mörklagd ung man, som för sig väl och ingalunda liknar en arbetare. Om de ej hos Cheethams känna till hvar han finns, skall jag få reda på honom åt er inom tjugofyra timmar. — Nå än Grotait. Känner ni honom? — Åh, han är så godt som en offentlig personlighet. Han håller värdshuset Smedens Vapen vid Black Street. — Jag antager att han afskyr dylika dåd? — Det gör han utan tvifvel. Mr Coventry ombytte derefter samtalsämne och gick kart derefter sin väg. Man hade förstått att framställa