r allt Rummet var starkt upplyst, det va hrad han kunde se. Han gick fram och tillbaka, föga belåten med sig sjelf och slutligen började han blygas öfver sina egna tankar. — Ack nej! sade han, hon är utan tvifvel i sitt rum. Han vände om och gick ut på landsvägen. Snart fick han höra rasslandet af en klädning. Han stannade genast i skuggan af ett barrträd och hans hjerta började häftigt klappa. Men det var ingen annan än Jael Dence. Hon gick förbi honom på ett par alnars afständ. Ilon hade något hvitt i handen, hvilket hon dock instinktlikt sökte dölja i barmen i samma ögonblick hon kom ut i månskenet. Hon tog af åt venster och gick sakta uppåt vägen. Coventry visste ingenting vidare om denna flicka än att hon tillhörde en klass, hos hvilken man i allmänhet kan komma långt med penningar. Han tänkte att det måhända kunde vara mödan värdt att draga hennes sympatier öfver på hans sida. Under det han stod och funderade härpå, hann Jael fram till en krökning af vägen och mr Coventry skyndade sig efter för att hinna upp henne. Då han hunnit fram till denna krökning, vek hon just in på en annan dylik sedan hon påskyndat sina steg. Coventry följde mera långsamt efter henne. Hon ginge måhända för att träffa sin fästman, och om så vore gjorde han bäst i att uppskjuta att tala med henne tills hon återvände,