j dran ej är uppstäld för svenskan, hvari dock — och det med rätta — sordras, att yngling i skall vara godkänd vid maturitetsprofvet. Ilvad latinet som tvångsämne engär, så är derom mindre att säga, emedan svårigheterna I härvidlag åtminstone låta sig besegras, ehuru i det nog kan vara härdt för en fattig far att betala ett par hundra rdr, som ett års qvarsittande i en klass alltid kostar, derföre att hans son varit olycklig nog att begagna ett futur. simplex i stället för ett futur. exactum, ett an för ett quin eller ett halft dussin andra lika maktpåliggande fel! Men ej nog härmed. Adopterandet af detta system har ännu betänkligare följder, så mycket svårare som ingen lärjunge undgår dem, derigenom att undervisningen på detia sätt förlorar all egenskap att vara uppsostrande. Ty hvad är målet med all undervisning, och hvartill bör all bildning syfta? Är det ej att i första rummet respektera barnets och ynglingens individualitet, hvilket med andra ord vill säga: att tillse det förmågor, som blifvit nedlagda i hvarje menniskosjäl erhålla sin tillbörliga utveckling? Härigenom skall ynglingen så småningom få den klarhet i uppfattningen och bestämdhet i omdömet, som skapar verkliga karakterer, och mannen skall sålunda utrustad aldrig förfela att från den plats, till hvilken han genom sina fallenheter och färdigheter blifvit hänvisad, utöfva det inflytande och den makt, som endast intelligensen förmår skapa. Är det nuvarande systemet egnadt att åstadkomma dessa resultater? Nej, och tusen gånger nej! Genom dettas raliquid in omnibus, nihil in toto blifva ynglingens själskrafter splittrade och förnötta på ämnen, hvaråt hans fallenhet ej lutat, och vid tjugo år står han der med tomt hufvud och ännu tommare hjerta, med ett aggregat afolikartade kunskaper, som alltid skola blifva ett dödt kapital, just derföre att de sakna den tillbörliga enhet, till hvilken han må kunna hänföra sina möjliga iakttagelser, uppmäta och ordna dem. Enerverad genom den tioåriga, slappande öfveransträngningen, har han ej behållit nog kroppskrafter att kunna ingå i yrkesmännens leder och ser således äfven denna väg till utkomst stängd. Hvem må undra om han, bankrutt till kropp och själ, förbannar det system, i hvilket han till stor del har att söka orsaken till sina härjade framtidsförhoppningar. Må man ej möta oss med den utslitna invänningen om invita Minerva eller med ett hånligt: hvad skulle min son på Galejan? under förmenande att den, som har skal till sådana klagomål, ändock ej eger anlag, som berättiga till bögre plats än vid skomakarestolen eller på skräddarebordet, och att han således aldrig borde beträdt studiebanan. Misstag! Misstag!! Att med jemna steg, ja, till och med att med vackra betyg ialla ämnen kunna genomgå skolan, utgör i och för sig ej bevis på någon mera framstående förmåga. Vi skulle snarare vilja påstå motsatsen, ty just denna mångsidighet tillåter väl näppeligen förmögenheternas riktning åt något särskilt håll, hvilket väl i de allra flesta fall dock utgör det nödvändiga vilkoret för att kunna höja sig öfver hvardagsmenniskans ståndpunkt. Linne är i så fall ej det enda exemplet. Vi skulle kunna nämna en ännu lefvande utmärkt författare, som med plats kunde genomgå skolan, men hvilken, sedan han inkom på det studium, hvaråt hans fallenheter lutade, ej blott gjorde utmärkta specialstudier utan äfven blifvit ett af vårt lands störste författare. Men då vi kunde anföra dussintals exempel på sådana fall, skulle det vara ännu lättare att andraga exempel i tusental på sådana, som lysande genomgått skolan, men hvilka just varit de, som bort stanna på skräddarbordet. De förändringar, man således i skolans och ungdomens välförstådda intresse torde till en början böra påyrka, kunna sammanfattas under nedanstående postulater: I. De obligatoriska ämnena må försvinna från och med sjette klassen. II. För flyttning till högre klass må från detta stadium endast fordras, att yngling eger så många betygsenheter som klassen har ämnen utan afseende på i hvilka ämnen dessa betyg tagas. Om en klass har åtta ämnen, skulle således för uppflyttning till näst högre fordras t. ex. antingen 3 Ålaudatur och ett Åcum laude eller 4 cum laude med rättighet att ha admittitur i öfrige ämnen. Några svårare luckor i den medborgerliga bildningen vore dermed ej att befara, ty i språk böra på detta stadium formerna redan vara innötta, och i matematik eger han all den insigt, som han, utan att vara yrkesman i detta fack, behöfver i det praktiska litvet. Må man således ej dröja med denna förändring! Må man göra det först af sanitära skäl, ty de ungas arbeten skulle derigenom i väsentlig mån lättas, och må man slutligen göra det af psykologiska skäl, ty genom valfriheten skulle anlagen framlockas och verkliga karalterer skapas, hvilka med öppen blick för sn förmåga hvar på sin plats skulle verka för allmänt och enskilt väl. I. B. Från Iufvudstaden.