deaux. iiinni 52 i i Nagra ord i Läroverksfrågan. Våra riksdagsmän isynnerhet tillegnade. I I speak always my mind, said Jem. ft is an extravagance that kas ruined many man?, said the muffin-maker. Rob. Douglas. n uppfostrare bör aldrig glömma, att han har en odödlig varelse under sin vård, som sjelf en gång måste ansvara för sina gerningar, och som en gång skall gå sin egen väg till lycksalighet. Geijer. Vi hafva i det föregående sökt visa, buru vår nuvarande skollag på ett onaturligt sätt öfveranstränger ynglingens såväl kroppssom själskrafter, äfvensom vädorna af detta systems fortfarande tillämpning. Då vi nu öfvergå till det som enligt vår och mångens öfvertygelse skulle i väsentlig mån undanrödja dessa vådor, skola vi ej uppehålla oss vid de närmaste och mest i ögonen fallande medlen, såsom inskränkning af läroämnenas antal och lärokursernas förkortning. Detta sammanhänger nemligen med flera sådana på djupet gående förändringar som rcalliniens skiljande från lärdon.sskolan m. m. — önskningsmål, allt tör aflägsna att nu spilla ett ord derhå. Vi skela derföre uteslutande fästa oss vid ett missbruk, som, under det att det för mången på ett otroligt sätt försvårar det redan i och för sig tillräckligt tunga skolarbetet, tvifvelsutan utgör källan till mången af de öfverklagade olägenheterna — vi mena de godtyckligt pålagda s. k. obligatoriska ämnena. Vid de flesta läroverk har man nemligen skapat ett eller ett par sådana, vanligen latin och matematik, i hvilka lärjunge nödvändigt måsto vara approberad tör att erhålla uppflyttning till högre klass, medan s. k. underbetyg i ett å två andra ämnen ej lägga hinder för en sådan. Om en sådan rättighet nämner emellertid skollagen intet. Väl säges i 30 S. att yngling, som söker inträde vid ett läroverk, skall hafva undfått vitsord om godkända insigter i matematik äfvensom i latin, om han läst detta språk. I 34 8 som handlar om uppflyttning inom läroverkets resp. klasser, finnes emellertid ej detta stadgande. Det heter nemligen: Lärjunge må ej till högre klass uppflyttas förr, än han kan nöjaktigt redogöra för lärokursen inom den närmast lägre klassen. Att detta nöjaktigt är ett alltför elastiskt begrepp för att: ej lemna utrymme för en temligen godtycklig tolkning, och att man i detta uttryck kan få ett plausibelt stöd för sina åtgöranden, låter sig visserligen ej bestridas, men lika obestridligt torde dock vara, att en speciel insigt just i detta eller dessa ämnen ej utgör ett osvikligt bevis på den för uppflyttning nöjaktiga mogenheten, då eftergifter kunna göras i andra ämnen. Till hvilka orimligheter och orättvisor denna maxim emellertid leder, härpå kunna anföras otaliga exempel. Se här ett bland tusen! Vid uppgörandet af sista årets flyttningskatalog vid ett af våra högre elementarläroverk befanns att en yngling i sjunde klassen, som hade laudatur i latin och cum laude i nästan alla andra ämnen, men som ej kunnat approberas i matematik blef nekad uppflyttning, utan erhölls sådan först vid början af höstterminen efter ny examen i matematik, då han, den framstående ynglingen, med sina 20 betyg, måste taga plats under kamrater med sju, åtta sådana. Men ej nog härmed, till ännu betänkligare följder leder detta system. Många exempel kurna nemligen anföras på gossar, som tör blott ett af dessa ämnen antingen blifvit qvarhållne två år i flera klasser, eller hvilkas studier helt och hållet måst afbrytas, derföre att de i dessa ämnen ej kunnat förvärfva hvad man ansett vara tillräckliga insigter. Då man härvid besinnar, att matematik mer än andra är ett sallenhetsämne, i hvilket man utan naturliga anlag för detta sorts tänkande ej kan göra några särdeles framsteg, äfven om ynglingen skuile lyckas släpa sig fram genom skolan, och att således all den tid, som måste användas på detta ämne är gagnlöst bortkastad, så får redan saken ett nog betänkligt utseende. Men ännu betänkligare blir den, då man besinnar, att en gosse, som uppoffrat nio, tio år på sina studier kan helt och hållet bli förvisad skolan och hans framtid förstörd, dertöre att han ej kunnat uppfylla erforderliga prestanda i detta cada ämne, hans skicklighet i öfriga må vara så stor som helst. Med fästadt afseende på detta psykiska skäl medgifves också yngling, i stöd at 7 S af nu gällande stadga för afgång från rikets läroverk, rättighet att anmäla sig till muntlig examen, ätven om han skulle blifvit underkänd i det skriftliga matematiska profvet. Nen för flyttning från lägre till högre klass måste han vara approharad T HJan-. aj härnti an etar arimlinhat