Lifvets strid). Af Charles Reade. Öfversättning från Engelskan. — Hudast nitton år. Gif mig bara besinningstid. — Om jag väntar tills ni blir myndig, kommer det att dröja två år. — Så der omkring. Jag fyllde nitton år den 12 December. IIvad går åt er. — Just ingenting. Endast en plötslig smärta. Man rullar ej ner för ojemna klippor utan att det känns efteråt. — Nej, det är nog säkert. — Och om man då får ett sår i hjertat till. Har ni sjelf fallit på den iden att ej gilta er på trå år eller är det af någon annan ni fått den, sedan vi stodo på Cairnhope tillsammans och blickade ned på Bollinghope? — Ni kan tillskrifva mig den iden, svarade Grace i det hon blef helt röd; det är den enda förståndiga ide jag haft på länge. Mr Coventry blef helt blek. Grace sade att hon måste gå upp och arbeta samt aflägsnade sig ifrån honom. I dörren vände hon sig om och såg honom sjunka ner i en stol med ett uttryck af sorg i sitt ansigte som hon aldrig förr sett der. ) Forts. fr, N:o 38.