Göteborgsposten – 16 februari 1871, sida 1

Han hade gjort den erfarenheten att under ett sådant kärleksförhållande som detta måste älskaren ständigt göra sig den frågan: Hvad skulle jag göra om jag lyssnade vill mitt hjertas röst: och sedan han förvissat sig härom måste han göra motsatsen. Alltså beslöt mr Coventry nu att under en tid lägga band på sina önskningar, dölja sin svartsjuka, dölja sin vetskap om hennes dubbelhet, dölja sin egen harm. Han skulle vänta ett par månader innan han åter bad om hennes hand, såvida han ej såge en förändring hos henne, och under tiden skulle han uppbjuda allt för att behaga henne, förtröstande derpå att ingen brefsexling mellan benne och handtverkaren kunde ega rum, och att de sennolikt ej i hast skulle träffas igen. Det fordrades stor själsstyrka för att han skulle kunna lägga band på sin kärlek och svartsjuka. Han sökte vinna så stor sjelfbeherrskning som möjligt och var beredd att möta miss Carden vid middagen med konstlad glädtighet. Men hon visade sig ej vid middagen och dettae skaffade mr Coventry åter mycket att tänka på. Hvarföre skulle hon ha hufvudvärk? Han hade en inrotad misstro mot fruntimmers hufvudvärk. Hans eget hufvud hade vida mer skäl att värka och hans hjerta äfven. Han grubblade under hela middagen öfver denna hufvudvärk och var en mycket otreflig bordskamrat. Så snart middagen var slut föregaf äfven han att han hade hufvudvärk för att få komma ut i fria luften. Hvad han egentligen ville var att hålla ett vaksamt öga på miss Cardens fönster, ty han hade alla slags stygga misstankar,