Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 1

de kommo ner till supen. Under måltiden gick den gamle betjenten som passade upp dem fram till squiren och hviskade några ord i örat till denne. Mr Raby svarade att han skulle tala med mannen ute i förstugan. Så svart han gått yttrade miss Carden på franska till mr Coventry : — Ilördo ni det? — Nej. — ålen jeg gjorde det. Kom nu ihåg ert löfte. Det är bäst att ni ej yttrar er, utan låter mig föra ordet för er. Mr Raby kom tillbaka. Grace vintade på att han skulle göra någon fråga. Han tycktes äfven förat ämna göra det, men då han märkte hennes frågande blickar, yttrade han: — En af karlarne som varit ute och sökt efter er i qväll har sagt att det var ljus i Cairnhopes gamla kyrka. — Tror ni det? — Nej. Men det är besynnerligt nog; för fjorton dagar scdan — jag tror att jag nämnt det för er — kom en herde till mig och omtalade samma historia. Han hade sett eld i kyrkan eller sade det åtminstone. Men i detta fall kan man finna hvilken förlamande inverkan vidskepelsen har. Den nuvarande sagesmannen fick ej förr se detta ljus -— sannolikt en reflex från de aflägsna facklorna — än han helt lugnt upphörde att vidare söka efter er. De äro döda, sade han för sig sjelf, och andarne i den gamla kyrkan läsa messor för deras ejälar. Jag går hem och äter min qvällsvard. Så kom han hit för att dricka mitt öl och omtala sin enfaldiga historia.