Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 1

— Emedan do äro på östra sidan. — Hur kan ni säga det? De ha gått vilse. — Jag fruktar det, svarade mr Raby. — Hvarföre har ni då skickat allt folket åt östra sidan af Cairnhope? Det är der de borde vara, men om de gått vilse äro de ej der. — Ni har rätt och jag är en narr, utbrast mr Raby. Jog skall skicka andra uppåt den gamla kyrkan, — Låt mig få en fackla, skall jag sjelf gå. — Ja, gör det och jag skall draga på mig mina stöflor och följa efter er. Jael skaffade sig derefter en fackla, vek upp sin klädning och begaf sig ut. Det var henne Grace först fick se, och snart voro de båda flickorna återförenade. En annan fackla närmade sig och Jael utropade: — IIitåt, squire! Hon är här. Mr Raby kom fram och tog henne 1 sina armar, utan att kunna yttra ett ord, så djup var hans sinnesrörelse; sedan han derefter skakat hand med Coventry, återvände de alla tre till Raby Hall. Grace omtalade derefter hvad som händt henne. Ytterligare en fackelbärare kom nu, smeden George, hvilken uppgaf ett ljudeligt hurrarop då han fick sigte på de återfunna. George och Jael buro derefter gemensamt mr Coventry som var alldeles utmattad. Efter återkomsten till Raby Hall begåfvo squirens gäster sig upp på sina rum och bytte om kläder, hvarefter