Göteborgsposten – 15 februari 1871, sida 1

mimii 5 8883 33333t — itteratören Rydberg; lärdomen är således , ganska väl representerad der. Iutskottet N:o 2 är den absoluta demokratien särdeles väl representerad af redaktör Gumeelius och kapt. Carlsund, och man bör således hoppas att om några motioner der förekomma som på ett radikalt sätt kunna lösas, så sker det ock. I utskottet N:o 3 ha direktör Grill och häradshöfd. Åstrand fått uppdraget att bära hela bördan, både såsom undervisare och skrifkunniga inom utskottet. Understundom är det ej lätt, nästan omöjligt, att inse skälen för beslut som i Andra kammaren fattas. Statsutskottet hade till kammaren återlemnat två motioner, den ena innehållande förslag om indragaing af kronofogdetjensterna, den andra om ändringar i persontrafiken å statens jernvägar. Men på yrkande af hr Carl Ifvarsson och grefve Posse blef den förra ånyo till statsutskottet återsänd för att af det behandlas, enär nämnde motion kunde, om den godkändes, tramdeles inverka på statsregleringen, hvaremot den senare motionen remitterades till tillfälliga utskottet N:o 3. Men kan då ej just denna motion, om den godkännes, äfven inverka på statsregleringen, ehvad de föreslagna ändringarne i persontrafiken medföra en ökad eller minskad inkomst å statsbanorna? De val som förrättades sistlidne Lördag till revisorer af riksbanksdiskonten och lånekontoren i landsorten voro icke af något vidare intresse, än att till granskningen af härvarande diskontkontors räkenskaper utseddes bruksegaren E. M. Sederholm och grosshandl. Weber i stället för bruksegaren Indebetou och fabrikören Svanberg, hvilka till nämnda befattning voro af landtmannapartiet designerade; men de råkade ut för ett litet missöde. Vid valsörrättningens början fanns endast tillgång på intelligenspartiets vallistor, å hvilka hrr Sederholms och Webers namn förekommo, hvaremot landtmannapartiets vallistor genom en försumlighet å tryckeriet ännu icke hunnit uppsändas. Endast ett underlägset antal at landtmannapartiet fick tid, eller förmådde utskrifva valsedlar, några togo ock intelligenspartiets — och så blef följden att sistnämnda parti segrade den gången. De inom landtmannapartiet hvilka åstadkommit den niomannakomite. som har till uppdrag att stå bredvid — och bakom — Andra kammarens i försvarsutskottet anställda ledamöter, äro naturligtvis angelägna att aflägsna eller förmildra det vidriga intryck som underrättelsen om denna komit6 åstadkommit. Det heter nu att komitens åligganden missuppfattats. Utekottsledamöterna skola endast under hand rådgöra med komiterade och med partiet i sin helhet. Men denna åtgärd har ju i alla fall till obestridlig följd, att utskottsledamöternas bestämningsrätt är underordnad partiets vilja och beslut, och denna omständighet utgör ju det mest slående beviset, att partiet, då det valde ledamöter till utskottet, icke tog hänsyn till sakkunskap, utan blott dertill att villiga redskap, utan sjelfständighet, utseddes. Af en nu ifrågasatt, möjligen redan beslutad åtgärd, synes det att tvifvelsmål uppstått om möjligheten att åstadkomma en kompakt majoritet i Andra kammaren mob regeringens förslag till armåorganisation. Man vill nemligen tillvägabringa en sormlig utfästelse derom att landtmannapartiets samtlige ledamöter skola absolut antaga och vid blifvande voteringar rösta för de postulater, som den ofvan antydda komiten uppställer, och att ingen af partiets ledamöter således i någon punkt får hafva en afvikande mening. Att en sådan åtgärd kan ifrågasättas, ådagalägger den ringa betydenhet man tilldelar den sjeltständiga öfvertygelsen. Huruvida äfven den demokratiska venstern skall afsäga sig sjelfbestämningsrätten och underkasta sig landtmannapartiets absolutism, torde blifva afgörande för vensterns framtida anseende och ådagalägga huruvida dea är ett sjelfständigt parti eller blott en filial af landtmannapartiet, med röd flagga. — ——————— ——— —— —— ? -----A ———