— Sir, om det varit något ljus i denna kyrka, skullo vi väl ha sett det, sade Grace. — Naturligtvis borde ni det ha gjort; ni voro ju ej på hundra stegs afstånd från kyrkan under er veniring. Jag tänkte ej på det. Grace andades lättare. — I alla händelser skola vi snart få upplysning i saken. Jag har skickat George och en annen person rakt upp till kyrkan för att se efter. Grace kände sig mycket orolig, men an og en likgiltig min. — Tänk om det ändock skulle vara ett ljus der? — I sådant fall har George fått befallning att komma tillbaka hit och underrätta mig derom; om det är ett ljus der, är det ingen gast eller ande, utan vågon smuglare, smyg skytt eller dylikt som vanhelgar stället. Jag skall då gå ut med femtio man, omringa kyrkan, fånga skurken och statuera ett exempel med honom. Grace bleknade och såg på mr Coventry. Ilon märkte ett förnöjdt uttryck i hans ansigte som hon aldrig glömde. Hon satt som på nålar och var så tankspridd, atv hen knappt kunde besvara den enklaste fråga. Slutligen, efter en timmas ängestfull väntan, kom betjenten in och sade: — George har kommit tillbaka, sir. — Låt honom då komma in och berätta hrad ban sett för oss. George inträdde nästa ögonblick, — Nåväl? sade mr Raby,