Göteborgsposten – 14 februari 1871, sida 2

ett ord till någon lefvande varelse om att ni sett mig här, annars måste jag afstå ifrån min födkrok och lemna landet. — Huru, kan ni ej lita på mig? Oh, mr Little! — Nej, nej, dot är ej fråga om er utan om denne gentleman. Han känner mig ej, som ni vet, och mitt lif kan blottställas genom någon oförsigtighet, förstår ni, lika väl som min födkrok. — Mr Coventry är en gentleman och en man af heder. Hon är ur stånd att förråda er. — Jag vill hoppas det, sade Coventry. Jag ger er mitt ord som gentleman på att jag aldrig skall låta någon mensklig varelse veta att ni arbetar här. — Gif mig er hand derpå. Coventry gaf honom sin hand med värma och synbar uppriktighet. Little blef lugnad. — Jag känner stt jag kan lita på er båda, sado han. Miss Carden skall berätta för er hvad som inträffade i Cheethams verkstad; derefter skall ni inse huru mycket för mig som beror på er heder. — Jag underkastar mig ansvaret, och jag tackar er för det ni gifvit mig tillfälle att visa huru djupt jag anser mig stå i skuld till er. — Nåväl, nu sedan mitt sinne blifvit lättadt i detta afseende, vill jag säga er hvad jag skall göra. Jag kan ej föra er ända fram till Raby Hall; mon jag kan föra er så nära stället, att ni ej kunna gå vilse, och derefter återvänder jag till mitt arbete. Kom nu, tillade han nästan häftigt och gick före till kyrkdörren. Han stannado efter för att låsa kyrkdörren, men för