Göteborgsposten – 13 februari 1871, sida 3

niska teatersallskapens yppersta första älskare på sin tid. Från Utlandet. Ej blott med nyfikenhet, utan äfven med oro afvaktar man underrättelserna om valen illl nationalsörsamlingen i Frankrike. Den vigt, som utgången af dessa val skall ha, gör äfven denna oro fullt berättigad. Deraf beror neml. forst och främst den stora frågan om krig eller fred, och i dess afgörande är hela Europa på det högsta intresseradt. Krigets fortvaro skulle helt visst förr eller senare komma att indraga den ena staten efter den andra i hvirfvelo; ty det är en dåraktig tanke att tro, det kriget skulle då kunna ytterligare inskränkas inom ramen för ett tyskt franskt racekrig. Fredspartiets öfvervigt skulle deremot kunna gifva diplomatien tillfälle att genom ett ifrigt arbete soka utjemna svårigheterna, åtminstone för ögonblicket, ty sedan eröfringsprincipen nu åter kommit till anse, ende inom det politiska området, kunna vi icke tro på ett varaktigt fredstillstånd, förrän åtminstone ofantliga hvaliningar föregått. För det andra kommer valens utgång att algöra den lika vigtiga om, hvilken regeringstorm Frankrike skall komma att för framtiden gt va sig; och äfven detta spörjsmäl är at den största betydelse för Europa: Den röda republsken, som utåt är liktydig med guerre a outrance, år inåt liktydig med en anarki, hvilken skall så söndersmula Frankrike, att dess stormaktsställning skulle genom den inre söndringen sjunka och de smärre, ännu oberoende makterna icke mera ha något kraftigt stöd i vår veridsdel, utan nödgas att göra sig redo med kolossala uppoffringar till att kämpa kanske den sista kampen för sitt försvar mot den ene eller andre eröfringslystne grannen. — Kejsardömets återställande sku!le äfven försvaga Frankrike genom det missnöje, deraf skulle alstras, om också en öppen anarki kunde för någon tid undvikas genom dess qväf vande medelot blodsuigjutelse, deportering, arresteringar och i allmänhet ett våldsamt poli-förtryck. Äfven ett orleanistiskt konungadömes återupprättande under närvarande förhållanden skulle föranleda oroligheter, och dess ställning skulle genast bli brydsam, emedan det örver allt skulle ha att dela med republikanerna. Under dagarne efter Sådan uttalade ock den gamle orjeanisten Thiers den tanken, att ett orleanistiskt konungadöme icke har några varaktiga utsigter förr, än republiken lupit ut hela skalan. — Återstår en fjerde kombination: den moderata republiken med en natiopalregering och en Orlane till president. Denna tanke har äfven vunnit genklang hos Times, som förordar densamma och nämner hertigen at Aumale såsom den f. n. mest kompetente af orlåanisterna till att öfvertaga denna befattning. I sitt valmanifest har också hertigen uttalat sig för en konstitutionel monarki eller en moderat republik, förklarande sig beredd att omfatta hvilkendera af dessa styrelseformer, som folket skulle föredraga. Denna sista kombination är väl både för det närvarande och för framtiden den, som kan ha de bästa utsigterna till att någorlunda ena sinnena i Frankrike, förebygga anarkiska rörelser och genom landets enighet äfven utöfva inflytande utåt, om än de gudsnådliga kejsarne vid Spree och Neva skulle draga sig för att inleda någon närmare förbindelse med republiken Frankrike, ehuru de dock skulle nödgas att finua sig i en fait accompli. Öfver hvilkendera af dessa fyra kombinationer, som skall segra och bestämma öfver Frankrikes framtida öde, är det som valen nu skola afgöra. Förklarlig är således, vi upprepa det, den känsla af oro, med hvilken slutresultatet af desamma afvaktas: ett intresse som ännu en gång vittnar om, hvilken betylelsefull ställning Frankrike intager i vår verldsdel och huru djupt dess öde ingriper i undra staters och folks förhållanden. Det är svårt att af de ingående orediga elegrammerna utleta, huru det egentligen för;äller sig med valen, Saken är nemligen len, att en mängd vallistor blifvit utfärdade — ensamt i Paris öfver 70 st. —, efter hvilda man skulle rösta. Härigenom har synbarigen någon villervalla uppstått, hvad angår d dedömardet at valens färg på de olika plat i erna. Ett telegram från London af d. 11 d:s b ill veta, att man då kände valens utgång i 9 departementer. Enl. denna uppgift skulle 5 republikaner (röda) blifvit valda mot 281: noderata, under hvilken senare beteckning ; lla icke-röda synas innefattade, i det att to egrammet säger, att ibland de valda modele ata äro endast få kejserligt sinnade. Det 2 ar förefallit oss deremot som att ett ovän; M adt högt antal bonapartister blifvit valdt, och tt det kejserliga partiet iogalunda är så svagt ta om man haft grundade anledningar att tro. te i skola här nedan meddela en liten ötver (d. gt af de val, vi känna, i det vi fördela dem endast tvenne grupper: T Ts; oo 4 La Or