Göteborgsposten – 13 februari 1871, sida 2

och förde henne snart till kanten af den ström, i hvilken Coventry fallit. De passerado straxt förbi det ställe der mr Coventry låg utan att märka honom; Grace hoppades att do nalkades något ställe der de kunde få skydd. Hon ropade högt på mr Coventry, troende att han miste vara framför henne. Men han hade ännu ej återfått sin sans. Hennes rop skrämde olyckligtris fåren, som började springa så att hon ej kunde följa dem längre. Hon gick dock framåt tills hon af ren utmattning föll till marken. Under det hon låg hörde hon ett klingande ljud. Hon antog det vara klangen af färbjellror och rusade ännu en gång upp. Hon ropade åter på mr Coventry, och denna gäng hörde han henne, ryckte upp sig ur sia comning och forsokte följa efter rösten. Grace gick emellertid vidare åt det håll hvarifrån hon hörde ljudet komma och snart fick hon se ett ljus lysa i mörkret. Hon upphjöd sina återstående krafter, skyndade framåt och fann en mur i sin väg. Hon lyckades klättra öfver densemma, såg ljuset framför sig och hörde hammarslog. IIon ropade på hjelp, ty hon kände sig nära ett svimma, och trefvade sig fram utefter väggen at byggnaden letande efter en dörr. Slutligen fann hon kyrkdörren då hennes krafter voro alldeles uttömda. Hon knackade på en gång med båda sina händer. Hon försökte att ånyo knacka, men dörren flög plötsligt upp och hennes maktlösa kropp föll framåt; men Heury Little fattade ögonblickligen tag i henne och understödde henne,