Göteborgsposten – 11 februari 1871, sida 2

dock först efter krigets slut, då Frankrike kan asgitva sitt votum, erbålla karakteren af sördrag. — Adressen antogs. Men, torde man fräga, om Frankrike icke godkänner konferensens beslut — hvad då? Flera liberala parlamentsmedlemmar ämna uttala sig för, att den i den genuint franska delen af Lothringen belägna tästningen Metz skall återställas till Frankrike. Det vittnar visserligen godt om det iä tvisa sinvelaget hos dessa medlemmar; men för att förmå Tyskland lemna Metz ifrån sig, fordras det annat än tal, dessa må nu vara huru entusiastiska som helst, och något annat än t-l och depescher lär väl England i detta afseende icke bestå. Deremot måste man met den största aktning nämna den storartade trikostighet, de enskilda i Enalmd visa mot de lidande i Frankrike. Så bildades för blott några dagar sedan i London under lordmayorns ordförandeskap en komite, hvilken skulle ha till uppgift att understidja de nödliaande i Paris; densamma har red. n insamlat en summa af i svenskt mynt rdr 1,260,000. Enligt telegram till H.-T., säger YT.mes, att de makter, som undertecknat pariserlördraget af 1856, sannolikt skola gå in på att tillstädja Turkiet rättigheien att tillbakavisa utländska krigsskepp från Bosforen och Dardanellerna, mot vilkor att Turkiet medgitver upphäfvandet af bestämmel en om Svarta Ilatvets neutralisering. Dermed skulle konferensen anse sin uppgift rörande derna sak va a löst; men dermed skulle äfven vigen iterizen vara öppnad för Ryssland til Konstantinopel, tör att förr eller senaro, då de: förra landets större resurser öfverväldigat Turkiet i rustningstäflimmgen, begagnas emot det senare, när kabinettet i Petersburg anser tiden derför vara inne.