Göteborgsposten – 11 februari 1871, sida 2

nerli TN OD VN MUD 11— a litterära alster. — 2 Frän Utlandet. Man har med någon nyfikenhet afvaktat denna gårg det briuska parlamentets öppnande, för att se, huru regeringen skulle genom drottningens trontal gitva uttryck åt sin uppfattning af den evropeiska stillningen och särskilt tyda sitt förhållande till de båda krigförande makterna, hvilkas förfärliga duell man allmänt anser kunnat förekommas, om England styrts af män med energi och kraft. Drott ning Victorias troatal är likväl i detta hänscende föga upplysande, matt och färglöst, så alt man mäste afvakta debatterna, för att erfara hurudan stämningen egentligen är och huru den engelska regeringen i sjelfva ver ket upptsatiat sitt ansvarsfulla stormaktskall. Det heter i trongalet härom att eden britiska regeringen häfdat sina rättigheter såsom neutal makt och uppfyilt en sådans pligter, att hindra, det krigsskådeplarsen utsträcktes utöf ver de ursprungligen engagerade länderna. Under krigets gång har britiska regeringen ofta framkallat förtroliga underhandlingar mel lan de krigförande, utan att de dock !edt till något resultat, tills slutligen Paris tvangs af hunger att gitva sig. Man kan svårligen uttala sig mera matt, mera hållningslöst gentemot ett så ödeläggande, till sina följler betydelsefullt och Evglands såväl enskilda som stormaktsintressen så nära berörande krig som det mellan Tyskland och Frankrike. Och det är en ringa tröst, då det uttalas, att dess rödeläggelser kunna inom få dagar förnyas. om icke båda parterna visa måtta. Sedan drottningen beklagat sig öfver, att något britiskt sändebud icke kunnat ackrediteras hos den nationala franska försvarsregeringen, dock utan att en gheten mellan de båda staterna derigenom skadats, öfvergår hon med något större värme till Tyskland, hvars nye kejsare hon säger sig hafva lyckönskat, anseende, att sjeltva antagandet af kejsartiteln vittnar om, att Tyskland nu funnit fasthet och oafhängighet. Den del af trontalet, som vänder sig kring frågan om Rysslands uppsägelse af 1856 års pariserfördrag i afseende på de inskränkningar, det underkastas i nämnda hof, är ungetär lika matt, fastän Englands eget politiska system här blifvit af Ryssland så hårdbändt kalsatradt. Drottningen säger neml., att hon härvid sökt upprätthålla traktaternas helgd och aflägsna hvarje missförstånd. Hon hoppas, att konferensen skall upprätthålla de allmänna rättsgrundsatserna och den tör Svarta Hatvet gällande traktatens politiska princip, samt utverka en i försonlig anda skeende revision af några bestämmelser i traktaten. I afseende på den vigtiga omständigheten, att Frankrike icke i konferensen deltagit, har drottningen endast ett beklagander öfrigt. En annan ömtålig fråga beröres äfven, neml. den amerikanska, i hänseende till hvil ken H. M:t blir något lifligare. Så säger hon, att fiskerisaken brådskar, emedan individuela indiskretioner kunna skada det vänliga törhål andet mellan grannarne. Ättal har också traffats med Förenta Staternas president ang nedsättandet af en kommission för sakens o dnande samt ersättningsanspråkens behand: ande. Till sist kommer alla trontals stående rasrain i våra dagar, hvilken bevisar, att sjelf va ölandet England anser förhållandena mana till ait vara på sin vakt. Det heter: De militära erfarenhetsrön, som gjorts under kriget, i förening med de allmänna tidsförhållandena föranleda regeringen att framlägga lagförslag om ordnandet af ett förbältradt landt försvar. I England följes trontalet nästan omedelbart af den s. k. adressdebatten, hvilken dock nästan aldrig är annat än ett formelt upprepande af trontalets innebåll och dertör lika tärgläs. Denna gång har debatten likväl varit lifligare i båda husen. I underhuset upp vädde torypart ets ta man derstädes, Disra eli, och antoll genast regeringen, hvars brist på kratt och energi han skarpt tadlade, sä zande, att en beväpnad neutralitet skulle sätta regeringen i stånd att betrygga en rättvis fred utan frö tll något framuda krig. bå turst Gortschakaffs depesch angående Svarta nafsfågan uttärdats, rålgjorde britiska regeringen med sin icke-all orade, grefve Eismarck, hvilken tillrådde sammanträdet af en konferens utan Frankrike. Resultatet af regeringens politik har varit, att Europas jemnvigt blifvit förstörd. — Premierminestern Glad: evone försvarade regeringens neutralitetsoch nonintervenrions-politik. IIon hade bedt konungen at Preussen, att han icke skulle bombarnera Paris (eftersom bombardementet ändock skett, vittnar det endast ytterligare om, huru litet kovung Wilhelm i sjeltva verket brytt sig om denna Englands bon-). Mini stern gjorde till sist en energisk vädjan till huset om att gifva regeringen ett förtroende votum. — Adressen blef också utan omröstning antagen, hvilket, som sagdt, likval har föga att betyda. I Örverhuset var det torypartiets chef, hertig Richmond, som öppnade oppositionskampanjen vid adressdebatten. Huan tadlade regeringen, derför att bon låtit konferensen sammanträda utan Frarkrikes deltagande deri. — Urrikesministern lord Granville bemötte den adle hertigen, s-gande, att England be