Göteborgsposten – 11 februari 1871, sida 1

sköna utsigten, och derig nm afbröts det mera intressanta ämne hvilket han var böfthett öppna. Men han visade ingen otålighet; han besvarade alla Graces frågor och uppgat för henne namnen på de olika platserna, Småningom mulnade det till och han sade henne att han ville visa henne något på andra sidan uf kullen. Han förde henne till ett skjul som uppförts af herdarne och bad henne sätta sig på en grof bånk. — Ni måste vara litet trött, sade han. Derefter utpekade han för henne nere i dalen ett vackert gammalt tegelsteushus. — Detta är Bolli ghope. Hon betraktade stället med artigt intresse. — Tycker ni om det? — Ganska mycket. Det har ett förträffligt läge. — J-g önskar att det vore mycket vackrare än det är och dess egare on mycket tittre man; rikare — klokare — — Ni är svår att tillfredsställa, mr Coventry. — Miss Carden — Grace — får jag kalla er Grace? — Ni tycks redan ha gjort det. — Men jag hade ingen rätt dertill. — Då skall ni naturligtvis a drig göra om det. — Jag skulle vara mycket olycklig om jag trodde det. Miss Carden, jag formodar att ni märkt huru kär ni är för mig och har varit alltsedan jag första gången träffade er. Jag örskar att jag hade tio gånger mera att erbjuda. er än jag har. (Forts.)