vänta med vagnen på ett värdshus straxt bredvid, medan de stego uppDetta förslag antogs naturligtvis med tacksamhet och vagnen stod färdig klockan två. Jael satt på kuskbocken bredvid kusken; mr Coventry och Grace bakom. Innan de hunnit längt på landsvägen passerade de förbi en furuplantering, tillhörande mr Raby, och en skata blef uppskrämd ur denna och flög öfver vägen framför dem. Jael fattade genast tag i tömmarne och drog i dem så kraftigt, att hästen genast stannade. — Oh! den stygga fogeln! utropade hon, vänd tillbaka! vänd tillbaka! — IIvarföre det? frågade mr Coventry. — Annars skola vi träffas af någon motgång. En skata! och rätt till höger om oss. — Sådant dumt prat! sade Grace. — Nej, nej; squiren vet nog bättre. Vänta blott en minut tills jag talat med squiren. Hon hoppade ur åkdonet och sprang tillbaka till huset så fort hon kunde. — Den goda, välmenande, enfaldiga varelsen! sade Grace Carden. Jael fann snart mr Raby, omtalade ekatan och bad honom komma ut och tillsäga dem att vända om. Men mr Raby smålog och skakade på hufvudet. — Det går ej an. Unga damer och herrar i vår tid tro ej på järtecken. — Men ni vet bättre, sir. Jag har hört min far säga att ni en dag for med honom till Hillsborough, då en