Göteborgsposten – 9 februari 1871, sida 1

Lifvets strid). Af Charles Reade. Öfversättning från Engelskan. Eiden var slocknad, men kallt som det var badade drömmaren i svett, så tydlig hade visionen tett sig för honom, så spöklika voro ugglans vingslag. Rysande tände han åter sin eld och drog sina bälgar, tills kolen glimmade klarare än någonsin. Han bad högt till Gud att han aldrig måtte få se något dylikt igen, ej ens i en dröm. Han arbetade som en vansinnig och hans hand darrade för hvart hammarslag. Innan han fullkomligt återhemtat sig hördes ett vildt rop utifrån. Han ryggade tillbaka slagen af häpnad. Det var föga underligt att vid en sådan tid, på en sådan plats och kort efter den sällsamma visionen gränserna mellan det naturliga och öfvernaturliga ej framstodo tydligt i hans sinne. — Hjelp, hjelp! ropade en röst, hvars för honom välbekanta klang kom honom att å sin sida uppgifva ett rop. Han sökte rätt på nyckeln och gick till dörren; just ) Forts. fr. N:o 32.