Göteborgsposten – 8 februari 1871, sida 1

— Hon föraktar äfven den; hon skickar den tillbaka utan ett ord. — Nej, jag har en lapp till er, — Hvarföre räckte ni mig ej den genast? utropade Henry otåligt. Hon lemnade honom ett papper utan att svara ett ord. Det innehöll följande ord: — Miss Carden sänder sina helsniogar till mr Litile och skickar den vackra bysten. Hon är bedröfvad öfver att han ej vill mottaga någon vedergällning för de lektioner han gifvit henne samt ber att få uttrycka sina bästa välönskniogar för hans framgång och lycka. Dessa ord afväpnade Henry och bröt på samma gång hans styrka. — Allt är förbi! utbrast han i förtviflad ton, och och dock kan jag ej hata henne. Han sprang ut ur rummet ur stånd att återhålla sina tårar och för stolt att låta två personer vara vittnen till hans sorg. Mrs Little vände sig till Jael Dence. — Är det den unga damens byst? frågade hon i det hennes röst darrade af sinnesrörelse. — Ja. — Får jag se den? I stället för att svara började Jael taga bort pappersomhöljet, men mrs Little hejdade henne. — Nej, icke ännu, sade hon. Jag skulle ej kunna uthärda åsynen af ett ansigte som gjort honom olycklig.