Göteborgsposten – 8 februari 1871, sida 1

— Jag önskar att jag kände henne, sade mrs Little mycket allvarligt och i nästan hviskande ton. — En annan dag, min mor, en annan dag; men ej nu. Oh, hvilka qval ett bjerta kan lida utan att brista! Mrs Little suckade. — Huru, du vill ej ens säga mig hennos namn? — Jag kan ej, jag kan ej. Oh, min mor, du menar väl, men du plågar mig förfärligt med dessa frågor. Mrs Little ville ej ansätta honom vidare för tillfället. Hon satt tyst vid sitt arbete och han vid sitt, tills deras uppmärksamhet väcktes deraf att ett åkdon stannade utanför dörren till boningshuset. En vacker ung qvinna steg ur med något tungt föremål, hvilket hon höll på armen som om det varit ett barn. Den unga qvinnan klappade på och mrs Little gick att öppna för henne. — Bor mr Little här? Mrs Little svarade ja med ett småleende, ty Jael Dencce ansigte behagade henne vid första ögonkastet. — Jag medför någonting åt honom. — Jag skall lemna fram det. — Jag ville gerna lemna honom det sjelf. Henry kände igen rösten, öppnade dörren till rummet och bad henne stiga in. Mrs Little följde henne full af nyfikenhet. — Här är bysten, sade Jael och satte den varsamt på bordet med sina starka armar. Henrys ansigte mörknade,