Göteborgsposten – 7 februari 1871, sida 3

TtALIOHI. YTt al Ilaga om att 101UH)uda alla IXbegrafningar. Sedan några dagar tillbaka dragas likvagnarne blott af en häst, och äfven denna ena häst skall snart ersättas af män, hvilka bära likbåren på sina axlar. Ty les chevaux des pompes fundbres (likvagnshästarne) skola efter hand gå all köttsens väg, d. ä. till slagtarbänken. För några dagar sedan hade regeringen gifvit befallning om, att de stora massor af spirituosa, som ännu funnos i Bercyes dockor och i den stora vinhallen, skulle slyttas in mera i midten af staden. Detta arbete hade icke väl utförts, förrän bomberna redan slogo ned i Bercy. Ett klubbmöte i Paris. Journal des Debats innehåller följande berättelse om hvad som försiggick på en klubb i Paris aftonen till d. 22 Januari, eedan det misslyckade angreppet på Hötel de Ville egt rum: Under eftermiddagen rådde det fullständigaste lugn i Belleville; ingen folkskockning egde rum på Rue de Paris. Klubben Favic öppnas som vanligt, men salen fylles endast långsamt. Stor rörelse råder emellertid på denna klubb. I det ögonblick, då vi träda in, håller en talare, som utsmyckat sig med ett ofantligt rödt skärp, på med att gitva innevånarne i Belleville en lexa för deras tröghet. Unmder tvenne dagar, sade han, hafva vi kallat eder till vapen, för att störta den usla regeringen i Hötel de Ville. och j svaranden hvarje gång: Vi komma alla! vi infinna oss alla! I voren 1,000 eller 1,200, då j afladen detta löfte; men huru många af er infunno sig i förmiddags vid Hötel de Ville? Jag skall säga eder det; ty jag var sjelf tillstädes. Vi voro icke fyratio män inaltes! (Vrål: Det är skamligt!). Det var cj Belleville, som ryckte fram, utan 13:de arrondissementet, och likväl berömmer sig Belleville af att vara revo.utionens krater. (Ja, ja! Det är sant! Vi äro fega!). En annan talare, som infunnit sig utanför Hötel de Ville kl. 3, men trodde sig böra vända tillbaka, emedan mobilgardisterna hotade folket, förklarar, att han väntade sig finna Belleville betäckt med barrikader. Men hvad såg han? Borgare och borgarinnor, som i lugn och mak promenerade omkring och höllo hvarandra under armen. Var det på det sättet, som man kunde befria sig från tyrannerna och frälsa fäderneslandet? O, Belleville, Belleville! Du förstår att prata, men du förstår ej att handla. (Munterhet, bifallsrop, svaga protester.) En tredje horgare påstår, att alla olyckor komma från klubbarne. Huru kunnen j tro2, sade han, Åatt man här skall kunna fatta manliga beslut bland en flock fruntimmer, barn och dagdrifvare, hvilka komma hit, för att smälta sin middag? (skratt). Om vi fatta beslut, om vi offentligen stämma möte med hvarandra, så underrätta vi ju dessutom genast våra fiender om, hvad vi tänka göra. Klubbarne äro vår undergång. Hvad vi måste ha, det är Carbonari--föreningar. (Han har rätt! Inga klubbar! Hemliga föreningar!) Då kunna vi träffa våra aftal och gifva hvarandra lösen; då skola vi icke heller, när ögonblicket för handling är inne, finna mobilgardister i Hötel de Ville med mitraljöser. (Bifall). En fjerde talare är af den mening, att man måste göra något, antingen på det ena eller andra sättet, emedan man icke har något ögonblick att förspilla. m vi icke lyckas att bli af med Trochus band (la bande trochienne), om vi icke lyckas att förjaga preussarne från Seinens stränder, huru skola vi då kunna fördrifva dem från Nevas (Rhens-) stränder? (bifsallsrop). Men huru skall man bära sig åt? Hvad skall man göra? — Vi skola aldra sörst, utbrister en borgare, som har sitt gevär i en rem (c:a 50 nationalgardister hade infunnit sig med sina vapen), bemäktiga oss mairiet, hvilket under dagens lopp blifvit besatt af tullbetjenter, till den grad ringaktar man folkets rättigheter. (Rop: Ja ja! Låtom oss gå dit!) Lätom oss gå dit! Ja, det gägen j nu, men när det blir fråga om att göra det, då känner jag er. (Skratt.) Här äro tusen personer tillstädes, men det skulle ej infinna sig ett haltt hundrade. (Svaga protester. Bifall. Undertryckt skratt.) Nej, det är icke nog med, att j ropen: Låtom oss gå dit! De borgare, som mena det allvarligt, skola gå hem och hemta sina gevär och följa mig. (Ja ja! Så skall det vara!) Vi räkna då, huru många vi äro, och om vi äro nog manstarka, så sätta vi oss åter i besittning af vårt mairie; men äro vi det icke, så göra vi ingenting. Nej, tusende gånger nej! Vi vilja icke vara nog däraktiga att gå bort och låta skjuta oss, derför att man här ropat: Vi gå dit allesammans, allesammans, allesamman:! Det liknar Alliance räpublicaine, som i går offentligejorde ett manifest (ja, det röda plakatet!), undertecknadt af borgarne Ledru-Rollin och Delescluze. De der herrarne knuffa oss fram, men när det blir tråga om att infinna sig, så stanna de hemma. (Det är sant! Det är några pratmakare!) En annan borgare påstår, att den provisoriska kommunalstyrelsen i qvarteret förklarat sig vara redo att lemna rum för folkets utvalde. Hvad vår man beträffar, så ha vi honom, han är på fri fot, det är medborgaren Flourens (stormande bifallsrop); låtom oss föra honom till mairiet. (Ja! ja! Flera fruntimmer ropa: Straxt! Straxt!). Presidenten uppmanar till lugn och kallblodighet. Vi måste först och främst, sade han, skalla oss säker kunskap om, huru den provisoriska kommunalstyrelsen verkligen är stämd. Dernäst måste vi ha reda på, om ullbetjenterna äro villiga att gifva oss tillbaka vårt mairie. Slutligen måste vi äfven skaffa oss kunskap om, huruvida medborgare Flourens vill gå in på att åta sig föras till mairiet, under den kritiska ställling, hvari han befinner sig; ty Trochu, Vinoy och leras clique ha satt ett pris på hans hufvud, och an kan på grund af belägringstillståndet bli skjuen utan dom och ransakning.(Dessa ord göra tt djupt intryck på mötet. Flera truntimmer ropa: )et är rysligt!). I ötvensstammelse härmed föreslår nu ordföranlen, att tvenne komitter skola väljas, af hvilka den na skall begifva sig till kommunalstyrelsen och ullbetjenterna, för att söka uttorska deras åsigter, len andra till Flourens, för att erfara hvad han ämar besluta. En medborgare gör den mycket föruftiga anmärkningen, att den första komiten skall väfva i stor fara för att komma i finkan, om den cke beledsagas af en stark eskort. Ordf. finner enna anmärkning grundad och uppmanar klubben ill att antaga en resolution i detta hänseende. Det i I r synbart, att klubben betänker sig på, hvad den i kall göra; men resultatet blir ett votum, att en tilläcklig eskort skall beledsaga den första komiten, hvilen får i uppdrag att underrätta den provisoriska ommunalstyrelsen och tullbetjenterna om klubbens k ilja. (Bifall. Rörelse af olika karakter). Ordf. : . :drar emellertid med bestämdhet, att en mera beö ysgande garanti åstadkommes, innan komitr beer sig af. Vi kunna ej låta oss nöjas med tomma , al ed och omröstningar, hvilka icke förpligta! någon. i måste veta, på hvem vi kunna lita. Jag uppmaar derför de medborgare, som vilja förbinda sig II att begitva sig till mairiret med vapen, om att k i öfver till den ena sidan af salen. (Ja ja! RöI E — T — Ä J. 42 — 2 2 24ss-2 U LL u .— ee Na U